Motgångar

Man säger "en olycka kommer sällan ensam" och det stämmer verkligen med vår sommarstart. Nu är väl ordet "olycka" inte det rätta ordet i vårt fall - "motgång" är mer passande.

Det började med båtkärran som inte blev godkänd i besiktningen, fortsatte med sovrumsfönstret som inte gick att öppna, sen kom den nya altantrappan där trappstegen fått olika höjd och slutade (hoppas jag) med att tvättmaskinen var kaputt.

Förra året bytte vi fönster på en husgavel. Vi tyckte de nya fönstren blev bra om än inte lika fina som de gamla. I år, alltså ett drygt år senare, gick fönstren inte längre att öppna och att sova med stängt fönster i söderläge är inte helt komfortabelt. Det visade sig att skruvhuvudena, på de skruvar som höll fast fönstren, hade lossnat - troligen materialfel. Fixades efter en vecka av fönsterlevetantören.

Efter timmar av jobb är den på plats

När centrifugeringen överröstade TV-n förstod vi att något inte stod rätt till. Det blev att åka till det stora varuhuset och köpa ny tvättmaskin - vet av erfarenhet att det inte lönar sig att försöka laga en 10 år gammal maskin. Att köpa en ny maskin är lätt, att flytta den från bilen till köket är tungt och jobbigt, att få den på plats är tusan så trixigt. Jag stöttar genom att serva med fika stup i kvarten.

Gammal trotjänare på väg till till tippen

Vår nya utvidgade altan såg fin ut men när jag gick upp för trappan var det något som kändes fel. Var inte trappstegen ovanligt höga? "Inte helt bra men man vänjer sig väl" tänkte jag - sen låg jag där framstupa och mörbultad.

Stenar för att få trappstegen jämnstora

Det visade sig att det understa steget var 7 cm högre än det översta. Ett, för mig som ramlade, fatalt fel i konstruktionen. Min svärdotter sa direkt att bland det första man får lära sig på arkitektutbildningen är att trappsteg alltid ska ha samma höjd. Även byggfirman var missnöjd med konstruktionen. Nu, i avvaktan på att trappen blir fixad, varnar jag mina gäster och hoppas på så vis minimera antalet olycksfall.

Det värsta av allt är dock att maken inte längre har någon Internetanslutning.

"Allt kommer att bli bra" men det blev en ovanligt trögstartad sommar i år. 

___

PS Internetproblemet är löst - sladden till modemet hade blivit urdragen när det skulle dammsugas. Nu återstår bara att fixa de olikhöga trappstegen men det kommer nog att ta sin tid.

Sommarliv

Så var vi tillbaka i sommarstugan igen efter ett helt år i storstan. Allt var sig likt. Det var bara att sätta igång med sommarliver.

Eftersom jag inte åkte till stugan i våras och förberedde mina odlingar, kan man utan överdrift säga att allt var igenvuxet. Så igenvuxet att det är omöjligt att få till något ätbart på hela sommaren.  Bestämde mig för att inte längre ha så "stora" odlingar utan enbart satsa på kryddor, sallad, bärbuskar och så tomater förstås.

Båten är i sjön och jag i full gång med sommarlivet.

Tyvärr började detta sommarliv med en motgång. Vi  åkte till Lysekil för obligatorisk besiktning av båtkärran. En ren formsak, trodde vi, men så var det inte. Bromsarna blev underkända! Nu ska bromsarna fixas, sen ska kärran ombesiktigas. Märkligt att en kärra som körs max 2,5 mil per år, fick underkänt.Beror nog på att vi måste köra ned hjulen i saltvatten både när båten ska sjösättas och tas upp.

När allt var klart för fiske kom regnet.

Men på midsommar var det finare än fint.

Mellanlandning

När vi kom hem från Öland hade vi fullt program innan vi skulle vidare till Västkusten. Det blev några intensiva dagar.

Först träffade jag mina "biokamrater". Film var inte att tänka på denna fina soliga försommardag så istället för att ses i en mörk biosalong hade vi stämt träff i Rosendals trädgård. Där satt vi undet "Ingrid Marie" och åt lunch. Sen passade vi på att titta på skulpturparken på Djurgården innan vi avslutade bioåret med glass och diskussion om de filmer vi sett.

Nästa dag var dagen med stort S som i studentexamen. Vårt näst äldsta barnbarn skulle sluta sina gymnasieår och det firade vi storslaget.

Sen var det bara att packa och dra.

Öland ur annat perspektiv

Under vår flera timmar långa bilresa från Öland till Stockholm passade jag på att "stoppa en deckare i örat" och valde förstås en, där handlingen var förlagd till "vår" ö.

Jag har tidigare läst flera böcker av Johan Theorin och ville minnas att de var hyfsat bra men antingen missminde jag mig eller så har han misslyckats den här gången.

I efterhand kollade jag mina omdömen i "Tidlösa". Jag har på 10 år bara läst en bok av Johan Theorin och den tyckte jag var hyfsad. Den här boken var förhoppningsvis en svacka i hans författarskap.

Den bok jag lyssnade på under resan hette "Benvittring" och handlade om den gamle mannen Gerlof, och hans bedrifter. Han löser, praktiskt taget själv, fyra mord och vad som orsakade en skolbrand för 70 år sedan.

Visserligen är det hans brorsdotterdotter Tilda som är kriminalare men utan den gamle mannens efterforskningar skulle nog det nya mordet rubricerats som olycksfall och de övriga ha preskriberats.

"Benvittring" är en ytterst orealistisk deckare som inte ens var spännande. Det var alldeles för många personer att hålla reda på. Den var också för omständligt skriven med flera olika tidsperspektiv och, värst av allt, den var förutsägbar. Varje gång jag la mig på sängen och lyssnade (efter det vi kommit hem) somnade jag ofelbart efter fem röda. Inte ens miljöskildringarna av Öland var så bra som jag förväntat mig trots att det dåd, som hela historien kretsar kring, skedde utefter den vackra kustvägen. Samma väg vi ägnade hela vår andra dag på Öland åt och som också förorsakade oss vissa problem med bilen.

Måste tyvärr säga att "Benvittring" blev en besvikelse.

Smycken

Sen var det dags att återvända hem men först ville våra kamrater se Borgholms slottssruin och slottet Solliden.

Sommarstuga?

Parken som finns runt slottet var jättefin och hade kompletterats med två utställningar - en med glaskonst ....

Elin Ehk Åkesson

... och en med målningar av Markus Åkesson. 

Elin Ehk Åkesson, som gjort de fina glassvamparna ovan, har också skapat "vårt" konstverk - "Tronen" på promenadslingan i Gröndal.

Efter den trevliga rundvandringen återstod bara en sak - Kalmar museum och smyckena från Sandby borg - sen var det dags att vända norrut igen.

Kustvägen

Andra dan på vår Ölandsresa åkte vi norrut. Vi hade blivit rekommenderade att följa kustvägen och längs den fick vi se mycket av det kala, vindpinade, steniga och muromgärdade öländska landskapet - en fin men "långsam väg".

Överallt såg man spår från den kalkstensbrytning som skett utefter kusten.

Vi tittade på ett gammal kalkstenssliperi.

I Färgestaden hade vi tänkt äta rökt flundra men än en gång fick vi tji och uppmaningen "Kom tillbaka efter midsommar."

Ett av dagens mål var "Tujaskogen". Tyvärr ser Tujaskogen inte längre ut som i fornstora dar. Många träd blåste ned i en kraftig storm och stora delar av skogen har blivit förstörd. Men det fanns ändå gott om högväxande tujor kvar att titta på. Vi såg tillräckligt.

Ett annat mål var raukarna....

....och ett tredje "Neptuni åkrar" med sina klapperstensfält.

Dagen avslutades med ett glas vitt och solnedgång i Kalmarsund.

Egen guide

För att få ut mesta möjliga av vår resa till Öland och Sandby borg hade vi bokat en "egen" Ölandsguide. Vår guide började med att berätta om Ölands flora och hur det gick till när södra Ölands odlingslandskap blev utsett till världskulturarv av FN.

Seijsingmur (?) med snedställda stenar

Sen bar det i väg till Sandby borg och en ingående skildring av massakern. 

Vi avslutade visningen med att titta på Ölands landskapsblomma Ölandssolvändan.

Efter lunch i Mörbylånga åkte vi söderut och tittade på den rekonstruerade Eketorps borg. En gång, för länge, länge sedan, har Sandby borg sett ut på ungefär samma sätt med ett 50-tal hus innanför murarna.