Ungefär en gång i månaden brukar vi (jag och tre kamrater från Birkagården) träffas, se på film och äta. Vid vår förra träff blev det ingen film utan bara mat och prat. Den här gången blev det inte heller något biobesök men det blev i alla fall en film.
Vi träffades hemma hos en av oss och tittade på "Huset vid havet" på SVT-play. Trevlig och tänkvärd film om tre syskon som återförenas när deras pappa blivit sjuk. Allt är så härigt franskt i den lilla byn vid Medelhavet men i familjen finns ett ouppklarat trauma som gjort att man inte setts på 20 år.
Mycket har förändrats sen de sist sågs - inte minst själva byn. Det är inte längre en levande by, utan en by där husen köpts upp av sommargäster och hyrorna stigit till det omöjligas gräns för de som bor kvar. En film med öppet slut, som jag tolkade som lyckligt.
Det är trevligt att sitta "hemma" och titta. Man kan göra avbrott och diskutera något i filmen, smutta på sitt vin, äta några jordgubbar eller ta en bit paj. Nackdelen är att man inte blir lika koncentrerad och att det är svårt att se bra - jag hade svårt att se skillnad på personerna (som i grunden var ganska lika) eftersom det var för ljust i rummet. Nästa gång får vi nog trots allt "ses" i biomörkret men det blir inte förrän i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar