Et in Acradio ego

... eller "Drivved från Arkadien" bokcirkelns septemberbok låg och väntade på mig när jag kom tillbaka från England. Det var bara att sätta igång och läsa.

När bokcirkeln sist träffades i Bergianska, bestämde vi att till nästa gång läsa något av Niklas Rådström, som flera av oss gillar. Vi valde helt slumpmässigt "Drivved från Arkadien" - en bok om rotlöshet.

Boken handlar om några vinddriva individer under 1900-talets två första decennier. Det är den labila Sara, vars mamma blev ihjältrampad utanför Grand Hotell 1885, hennes "son" Holger, Saras väninna Margit, Hanna deras inneboende, "doktor" S och några till som ingår i berättelsen.

När jag var nyinflyttad i Stockholm promenerade jag ibland runt för att lära känna stan. En gång, när jag var på väg till Alströmergatan, gick jag förbi en jättestor gul slottsliknande byggnad. Kunde inte fatta att det låg ett stort slott mitt i stan - ett slott jag aldrig sett.

Det visade sig vara "Dårarna slott" eller Konradsbergs hospital och där hamnar Sara, Holgers mamma. Holger har aldrig haft någon pappa och när Sara hamnar på Konradsberg försvinner också hans mamma. Detta uppfattar jag som bokens tema - rotlösheten som en människa upplever när ens föräldrar försvinner. Vare sig Holger eller hans mamma hade någon far och båda förlorar sina mammor när är små. 

För ett tag sen läste jag  Rådströms bok "Som har inget redan hänt". Den handlade också om rotlöshet. Där skriver Rådström om sin egen uppväxt. Inte heller han hade en närvarande pappa.

En annan bok som handlar om att bli övergiven är "Nässlorna blomma" av Harry Martinsson - som vi nyligen läst i cirkeln.

"Drivved från Arkadien" har ett fint språk, är lättläst och spännande. Hur ska det gå för Holger? Boken skildrar vänskap och kärlek men också ondska. Allt tilldrar sig från 1900 till 1920 i realistisk miljö med verkliga händelser instoppade i historien. Boken har också en fin stockholmsskildring. Själva handlingen tycker jag dock känns krystad, inte särskilt trovärdig (kan kanske kallas för en skröna). Boken får, bl.a. för det fina språket, en trea på min fyragradiga skala.

Vi satt bra vid ett hörnbord på Vasamuseet när vi diskuterade "Drivved från Arkadien". Alla tyckte vi synd om Holger men trodde nog att han skulle klara sig hyfsat i livet som s.k. makrosbarn ofta gör.

.