Hamlet

När ett av barnbarnen nyligen fyllde nio fick han en teaterbiljett till "Titta Hamlet" i födelsedagspresent. Föreställningen hade fått finfina recensioner. Vi bestämde dag på direkten och så var det dags.

Gick upp tidigt för att ta mig till Spånga, hämta min följeslagare och sen hinna in till stan till halv ett. Hade tänkt vi skulle suttit ned och fikat i teaterkaféet men tyvärr fanns där bara ståplatser. Hade också tänkt jag skulle gett barnbarnet en kortfattad redogörelse av innehållet i Hamlet, innan teatern började, men det var han inte intresserad av.

Föreställningen, som bygger på Barbro Lindgrens bok med samma namn, inleddes med en kort introduktion av Ofelia. Där berättade hon om hur olika personer "svärdade" varandra!! "Svärdade"!!

Jag har varit på Orionteatern förut - en liten mysig teater som jag gillar. Har aldrig blivit besviken på "Orion" men det blev jag den här gången.

Det var ett enda långt bråkade mellan olika personer. (Ungefär som "Brott och straff"). Till och med jag hade vissa problem att hålla isär de olika rollerna.Jag tror inte en enda unge hängde med på vare sig handlingen, vilka personer som agerade och varför de bråkade och dödade varandra. Till råga på allt pratade de nonsensspråk.

Flera barn började gråta och fick ledas ut. Mitt barnbarn tyckte det hela var ganska värdelöst och gav inte Shakespeare högt betyg som författare men han sa att det hade varit roligt att vi åkt in till stan tillsammans.

Mitt andra 9-åriga barnbarn tittade, tillsammans med sin mamma, på "Till Hamlet" dagen efter oss och båda tyckte den var bra, till och med jättebra. Det gamla talesättet "Smaken är som ..." gäller alltjämt.