Monokromt

Varje år (nästan) tar vi en tur till akvarellmuseet på Tjörn. Oftast avslutar vi besöket med lunch på deras restaurang  Vatten men inte i år. I år började vi i stället besöket med en kopp kaffe och ett "gammalt" pariserbröd - dubbel frasig kaka fylld med smörkräm. Åt många sådana när jag var barn. Smakade nästan lika bra som jag mindes, möjligen tyckte jag att museets kaka var aningen för söt.

Skärhamn

Det här är inte Hans!

Efter denna goda inledning på vårt museibesök var det dags att fortsätta med Hans Op de Beeck. En belgisk konstnär som bara jobbar med svart i olika schatteringar.

När man kom in i det första rummet möttes man av en grå soffa där en liten flicka hade lagt sig att sova under en filt. Jag såg inte flickan direkt och tyckte det var toppen med en skön chesterfieldsoffa att slå sig ned i medan filmen om konstnären "rullade" på väggen.

Resten av utställningen bestod till hälften av s.k. installationer och till hälften av tavlor - allt gjort i samma färgskala. Så häftiga konstverk med oändligt många detaljer. Jag hörde en annan besökare berätta för guiden att det var hennes tredje besök och varje gång upptäcker hon nya saker.

Utställningarna på Akvarellmuseet är nästan alltid bra men jag undrar om inte denna slår det mesta. Roligt att upptäcka en samtida konstnärer man aldrig tidigare hört talas om.