Västerhavspromenaden

På västkusten kan man fiska makrill. Vi brukar varje sommar, ägna mycket tid åt just detta makrillfiske - trevlig båttur, lugnt och stilla tills det börjar nappa, sen liv och rusch. På detta sätt bygger vi upp ett förråd av omega 3 som räcker hela vintern dock inte i år.

De sista åren har vårt makrillfiske avtagit betänkligt. Förra året regnade och blåste det konstant. I år har han som kör båten haft ont i ryggen men inte ens de gånger vi varit ute har vi fått makrill - bara småvittling. Vittling är visserligen väl så gott som makrill men inget som går att frysa in!

Jag är medlem i FB-gruppen "Lysekils vänner" och har följt hur man år efter år byggt en fantastisk promenadväg utefter vattnet. Man har lagt planka vid planka, skruvat och sågat men inte sprängt bort en enda sten. Det har gått åt 150 000 skruvar och 23 000 arbetstimmar att åstadkomma denna fantastiska anläggning som jag naturligtvis måste provgå när jag var i faggorna.

I går var den perfekta dagen - lugnt, varm och lagom soligt för att gå den drygt kilometerlånga promenaden. Västerhavspromenaden, som den döpts till,  är otroligt välgjord och ligger utomordentligt vackert - allt var precis så bra som jag förväntat mig.

Under promeneraden berättade svågern att salthalten i Gullmarn, där vi fiskar vår makrill, har sjunkit så mycket så vattnet blivit bräckt och bräckt vatten är inget makrillar gillar. Det finns en förklaring till det mesta.

Fika på äppelkaka  och hemgjord vaniljsås

Men hur vi än googlat och sökt har vi inte kunnat få denna teori bekräftad. Till slut ringde vi till Göteborgs universitets forskningsstation Kristineberg. De kände inte heller till att salthalten hade sjunkit så markant men de skulle undersöka och återkomma. Detta inlägg råkade därför bli en cliffhanger - hur ska det gå med vårt fortsatt makrillfiske?