Jag var hård i mitt omdöme om Patrick Modiano efter att ha läst "Place de l'Etoile" - kanske alltför hård.
Jag bestämde mig därför för att ge honom en andra chans och "stoppade" hans bok "Lilla smycket" i örat och gick på promenad. Fick följe med Thérèse. Bra att jag bestämde mig för att lära känna Thérèse för hon fick mig att omvärdera Modiano. Jag kan till och med ha fått en ny favorit.
Lilla Smycket är en kort roman på 128 sidor. Uppläsningen tog bara tre och en halv timma och jag hann lyssna igenom hela boken på en eftermiddag.
I Paris tunnelbana får Thérèse (huvudpersonen i Modianos roman) syn på en kvinna i gul kappa, som hon känner igen - det är hennes mamma. Hon, som kallade henne "Lilla Smycket", som övergav henne och sedan dog. Men dog hon verkligen?
Vi får följa den ensamma, sogsna Thérèse när hon i minnet försöka få klart för sig varför hennes liv blev som det blev. Vi får följa henne både när hon promenerar på Paris gator och när hon åker tunnelbana - hela tiden med samma fråga malande i huvudet: "Varför övergav hennes mamman henne?"
Modiano har skrivit en mycket stämningsfull bok och en mycket sorgsen bok om sökande. Han har ett vackert, kortfattat språk. Fin och läsvärd bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar