Blackan

När äldsta barnbarnet för ett par år sedan tog studenten åkte vi till hans skola för att ta emot honom. Eftersom han gick på Blackebergs gymnasium åkte vi T-banan till Blackebergs tunnelbanestation.

Jag tyckte stationen var som de flesta andra tunnelbanestationer men ack så fel jag hade. Det insåg jag när Martin Rörby dök upp i mitt s.k. flöde och lyriskt beskrev hur otroligt fin stationen i Blackeberg var.

Martin Rörby är arkitekturhistoriker och brukade förr ha TV-program om intressanta byggnader. Nu dök ha oförhappandes upp på instagram och jag insåg direkt att jag måste åka till Blackeberg igen och titta mig omkring med andra ögon.

Sagt och gjort.

Efter buss, tvärbana och tunnelbana var jag där och kunde kliva ut på en till hälften nedgrävd perrong.

På nästa våning låg biljetthallen. En stor luftig hall med ett svävande tak gjutet i betong och stora fönsterpartier i alla riktningar. Snyggt.

Från biljetthallen ledde två stora generösa trappor upp till torget.

Nu såg jag hur snygg denna trevånngs station var. Förra gången hade jag bara sett en betongbyggnad. Ibland måste man ha en ögonöppnare så att man inte missar, som Martin Rörby säger, en världsunik byggnad.

När jag ändå var i Blackeberg tittade jag runt på torget och passade på att låna några böcker i "Blackans" bibliotekt.

På kvällen, när jag berättade för dottern att jag hade varit i Blackeberg och tittat på tunnelbanestationen, blev hon lite förvånad. Hon tyckte jag gjorde udda utflykter men då visste hon inte att stationen är ritad av två av våra mest kända arkitekter Peter Celsing och Sigurd Lewerentz - han, vars utställning vi ännu inte har sett.