Det är vid tillfällen som dessa, man känner av hur tiden rinner i väg. Inte länge sen "den nybakades" mamma flyttade hemifrån och jag kände en liten sorg att inte längre få följa med.
Klockan två stod vi och "några" till utanför Blackebergs gymnasium och väntade. Stor fin trappa att springa ut ifrån men aningen trångt för mormor och morfar. Så kom de då springande under jubelrop och ett regn av konfetti. Det hela gick fort - men så var det också ungdomar, på språng ut i "livet".
Själva studentfesten föregicks av en massa matlagning - det bjöds på en imponerande veganskt buffé, där jag bidragit med två tårtor.
Nu väntar sommarjobb inom parkförvaltningen sen är det Japan som hägrar. Spännande, spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar