En gång om året

Varje år i september är det loppis på Hägestensvägen i Aspudden - loppis och folkfest.

Redan i tunnelbanan fattade jag att det skulle bli trångt om alla människorna på det fullsatta tåget, skulle gå av på samma hållplats som oss. Det gjorde dom -  ett lämmetåg lämnade tunnelbanestationen i Aspudden.

När vi gick ut från stationen kom vi rätt in i ett folkhav. Så mycket människor överallt. Tror aldrig jag sett dess like. Ibland tätnade det till än mer. Då kom vi rätt in i en kö till någon av alla de foodtracks som dagen till ära hade placerat sig i Aspudden.

Vi skulle till dottern och hennes grabbar, som hade ett eget bord utefter gatan. Längs alla trottoarer stod det bord med gamla grejer och vid varje bord flockades det folk.

Till slut kom vi till rätt bord och kunde köpa en bok som sonen någon gång i början på 80-talet fått av sin mormor och som jag ville ha kvar. Vi betalade 25 kr. Ett ganska humant pris för en trevlig bok med stort affektionsvärde.

Trots av det var jobbigt med all människor tycker jag det är trevligt att man en gång om året fyller Hägerstensvägen med grejer som kan komma till nytta för andra. Maken var däremot inte lika tilltalad. Han sa "Hit går går jag aldrig mer".

Skuggor och svalka

Den vietnamesiska författaren Quynh Tran har skrivit en mycket speciella bok, som han kallat "Skuggor och svalka".

Boken handlar om en mamma, Má, och hennes två söner - storebror, Hieu, och en namnlös lillebror som är bokens berättarröst. De har flyttat från Vietnam till Jacobsstad i Finland.

Man får inte veta så mycket om familjens bakgrund - inte hur gamla barnen är, inte varför de flyttat till Finland eller vart pappan tagit vägen. Genom den yngste sonens berättelser får vi däremot veta hur familjen lever i Finland och hur deras relationer är. Berättaren säger inte mer än det som krävs. Boken har därför ett koncentrerat och, i mitt tycke, vackert språk.

Det är mycket som är annorlunda och svårt i en ny miljö inte minst är de ljusa sommarnätterna svåra för människor som är uppvuxna med mörka, varma, fuktiga nätter. Má blir rastlös.

Västerlänningar föredrar när saker och ting är ytliga och klara medan vietnameser föredrar djup och dunkel. Det är outhärdligt med allt ljus - vietnameser har förmåga att uppskatta skuggornas magi.

Utifrån sett händer inte mycket men för pojken är det stundtals ett dramatiskt liv som rör sig runt Hieus förälskelse och Más behov av pengar och hemlängtan. Deras konflikter leder till våld.

Má ljuger om livet i Finland för sina vietnamesiska vänner. Hon berättar om ett drömliv fast hennes jobb på tvätteri är långt ifrån ett önskejobb. Hon tvättar kläder för personal som jobbar på restaurang, kläder som luktar gammalt matos. Lukten är svår att få bort så allt dränks i kontgjord citrondoft.

Boken har ingen annan handling än att skildra livet i en vietnamesisk invandrardamilj men är trots det både spännande och obehaglig. Den fick en tvåa på min fyragradiga skala men vid omlyssning höjde jag betyget till tre för det vackra detaljerade språkets skull.