Huckleberry Finns äventyr

"Det är härligt att leva på en flotte" säger Huck i boken om Huckleberry Finn som Mark Twain skrev redan 1887.

Jag blev chockad över hur Huck tänker och resonerar. Svarta slavar och vita fria människor förefaller vara två olika raser och den vites "äganderätt" över en slav är självklar. Hur kunde Huck resonera som han gjorde och hur mycket av detta sätt att tänka finns kvar än i dag? Jag vet att boken skrevs för 150 år sen och jag vet att mycket har förändrats men hur kunde den frihetsälskande Huck vara så låst i sina tankebanor. Jag är också förvånad över att slaveriet kunde vara så utbrett - det upphörde ju efter inbördeskriget 1864-65 (20 år innan boken skrevs).

Huckleberry Finn är uppvuxen hos änkan Douglas och hennes syster Miss Watson i  Missouri men kidnappas och hålls inlåst av sin alkoholiserade far. När Huck lyckas fly kastar han skulden för sitt försvinnande på en okänd mördare. Strax efter sin flykt stöter han på Miss Watsons slav Jim som också flytt eftersom han hört att Miss Watson ska sälja honom. Tillsammans ger de sig ut på äventyr på en flotte i Missisippifloden - ett äventyr som vi få följa med på.

Man fascineras av hur "fritt" livet var för 150 år sedan. När man behövde mat kunde man skjuta en fågel eller lägga ut metrevar i floden. Sen kunde man steka fångsten över öppen eld.

Boken "Huckleberry Finns äventyr" karakteriseras som en ungdomsbok, en pikareskroman, men jag tror inte man ska vara alltför ung när man läser denna fördomsfulla bok, som var svår att låna (fanns 1 ex). Har troligen rensats bort från bibliotekshyllorna. Man vill väl inte längre låna ut böcker där N-ordet används hela tiden, även om boken är en klassiker. Jag fick nöja mig med en tunn läsalättbok, där historien är återberättad av Maj Bylock. När jag till slut kunde låna den "riktiga" boken hann jag inte läsa den för då var det dags att åka till Karlacafé och diskutera innehållet. 

Medan jag väntade på biblioteksboken lyssnade jag på Hasse Alfredsson, när han läste den ursprungliga utgåvan. Roligt att lyssna på Hasse As inlevelsefulla uppläsning men jag tycker inte om hans sätt att ge röst åt slaven Jim - gjordes på ett förnedrande sätt. "Läsalätt" varianten av Huckleberry Finn innehöll allt men var mycket komprimerad och tråkig - saknade "nerv". Ska man läsa eller lyssna på boken ska det vara den "riktiga" där Huck själv berättar så detaljrikt.

Det är inte utan att det är sprännande att följa med på färden utför Missisippifloden där Huck ljuger sig ur de mest prekära situation.

Jim är mycket skrockfull och tror att alla motgångar de har på sin resa beror på att han hittat ett ormskinn. När Jim tror att friheten är inom räckhåll blir han både lättad och glad och drömmer om att befria sin fru och sina barn. Då drabbas Huck av dåligt samvete och ångrar att han svikit Miss Watson, som aldrig gjort honom annat än gott, och tycker ordspråket "Ge en neger en tum och han kommer att ta en hel aln" har fog för sig. Men när Huck lärt känna Jim mer tror han att svarta kan tycka om sina familjer lika mycket som vita kan och hur dåligt samvete han än har gentemot Miss Watson, kan han inte svika sin mörke vän Jim genom att ange honom. Huck börjar sakta inse att Jim också är en människa och förmodligen är han vit invärtes.

"Huckleberry Finns äventyr" är underhållande, stundtals rolig men också beklämmande. I längden blir den lite "tradig". Det märks att boken skrevs för mycket länge sen. Jag uppfattade inte boken som kritik mot rasdiskriminering utan som en fantasibok över en ung pojkes liv i ett segregerat USA på 1880-talet men det gjorde inta alla i cirkeln.

Vi träffades på Karlacafé en fin höstdag när tunnelbanan krånglade.