Frankrikes historia

Den här terminen är det Frankrike som är medelpunkten i mitt liv - det land allt ska snurra kring. I alla fall är det så fram till vår resa till Uzbekistan, som är en uppföljning av förra årets tema - Sidenvägarna.

Jag har alltså börjat på ännu en kurs på Birkagården - har tappat bort vilken i ordningen - och ska nu fördjupa mig i fransk nutidshistoria. Det ska bli så trevligt.

Redan innan kursen började skickade vår lärare och tillika bloggare, Tomas Lindbom, brev till oss och tipsade om en ny film om Frankrikes store president Charles de Gaulle. I går tog maken och jag båten till stan och gick till biografen Sture.

Men när jag två och en halv timma senare lämnade biografen kände jag mig besviken. Jag hade inte alls fått se den film jag trodde jag skulle få se. Hade förväntat mig en film om den franske presidentens hela liv men fått se en krigsfilm om andra världskriget.

Filmen handlar om Frankrikes kamp för att åter bli ett fritt land och slippa leva under tyskt förtryck. När Frankrike blir ockuperat flyr de Gaulle till England för att därifrån leda oppositionen. de Gaulle framställs som både uppblåst och självgod och anser sig var synonym med landet Frankrike. Enda gången han visar några känslor är när han får återse sin lilla dotter.

Det är tur att filmen också har en bihistoria som i alla fall antyder att det inne i landet växte fram ett allt starkare motstånd mot det tyska förtrycket. En bihistoria där kärleken spirar och visar människor som är vanliga människor inte stela, fyrkantiga robotar. Tyvärr handlade filmen mest om krig på olika slagfält, en kamp mellan de goda och de onda - inte alls om de Gaulles inre kamp.

När vi lämnat andra världskriget bakom oss, korsade vi Birger Jarlsgatan och satte oss på en asiatisk restaurang och åt vår söndagsmiddag.

Våran pojke

En fin sensommardag träffades bokcirkeln "Bok5an" hos "Lasse i parken" för att diskutera "Våran pojke" av Mikael Yvesand. Det var ett utmärkt ställe att träffas på - lugnt och tyst, gott om plats och god mat. Det blev därför en riktigt lång träff med många tankar kring en svårtolkad bok.

 

Boken "Våran pojke" inleds med en beskrivning av hur planeterna och jorden skapades - en annorlunda beskrivning. Allt hände för länge sen, just när Vintergatan fått gatubelysning. Tack vare en stark magnet i Karlavagnens handtag började planeterna sen rotera runt solen.

På denna planet bor bokens huvudperson Johan. Johan känner sig vilsen och minns inte mycket från sin barndom men när familjen flyttat till ett radhus börjar han minnas mer och mer. Johan har inga vänner förutom sin undulat Jonna.

Efter ett tag dyker det upp ännu en Jonna i berättelsen. Denna Jonna flyttar ihop med sin pojkvän Jocke i ett nybyggt hus. Jonna tror att det händer något mystiskt i ett grannhus och när hon går runt i området får hon dessutom för sig att det ligger en död man i ett annat hus. Jag förstod aldrig vem Jonna var eller vad hon hade för roll men eftersom hon hade samma namn som undulaten fick jag för mig att det kanske var Johans alter ego (en andra "jag-person" i boken). En dag dyker Glenn Bensino upp hemma hos Jonna för att utreda vad som händer. 

Johan är ett ensamt barn men efter ett tag träffar han några grabbar och kommer med i deras gäng. På nätterna upplever han underliga saker och ser människor som inga andra ser. Är han schizofren eller drömmer han eller är han kanske från en annan planet?

Det är en sorglig bok om en nördig huvudperson som är ensam och ledsen och förmodligen också klent begåvad. Johan är en pojke som inte klarar av sitt liv och inte vill leva när hans kompisgäng splittras. Hans föräldrar verkar inte inse hur illa det står till.

En dag när Johan driver omkring i stan möter han en liten pojke. Då tar han fram en kniv ur fickan och hugger ihjäl grabben. Strax efter dyker det upp en flicka. Då dödar han henne också. Efter dådet står Johan still och tänker "Varför gjorde jag så?" sen springer han iväg och tar bussen hem.

Johan är så olycklig. Varför kan han inte bara få sitta inomhus? Helst vill han dö och då skulle han skriva ett avskedsbrev till föräldrarna.

"Mamma och pappa, det är mycket ni inte förstår av mig. Varje morgon måste jag vakna. Jag är ledsen och orolig för allt. Vill bara vara hemma men det går inte tyvärr. Kanske i himlen."

Livet går vidare och morden förblir ouppklarade.

Hemma hos Jonna tar Glenn Bensino över rollen som Jonnas kille och hennes gamle pojkvän Jocke omvandlas till deras baby för att sen bli hund.

När Johans kompisar försvinner är det något som går sönder i honom men det märker ingen. Ingen märker heller hur ensam och störd han är - därför går det som det går. Det finns ingen yttre förklaring till att Johan dödar två barn - det bara blir så.

Boken "Våran pojke" nominerades till Augustpriset så den måste väl vara bra!? Den var på samma gång både sorglig och rolig, hade ett fint, nyanserat och träffsäkert språk. Även om det var en underlig bok var det också en bok som gav insikt i hur det kan vara att inte passa in, att inte ha några vänner och att bara vilja sitta hemma vid sin dator. Det krävdes två lyssningar (boken var mycket bra uppläst av Sven Björklund) för att jag skulle tycka att den var hyfsat bra men två lyssningar räckte inte för att jag skulle förstå Jonnas roll.

När Johan slutligen berättar vad han gjort går världen under - så tolkade jag slutet på en av de mest skruvade böcker jag läst.