Xiaolu Guo; Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande (***)

På vårens sista bokcirkelträff (under temat "All världens litteratur") diskuterade vi boken Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande skriven av Xiaolu Guo. Sällan har vi tyckt så olika om en bok. Omdömena varierade mellan -Fantastisk, Inte så förtjusande, Nej, fy fan,Tyckte inte om, Charmig och Intressant. När jag  hörde omdömena kunde jag nästan inte tro att vi läst samma bok.

Själv tyckte jag boken var intressant. Den handlade om en kinesisk flicka som kom till England för att lära sig engelska. Boken var skriven med ett språk som skulle åskådliggöra hur hon pratade. Allt eftersom boken fortskred och flickan lärde sig mer och mer engelska blev språket bättre och bättre. Det är ganska enerverande att läsa en bok som är skriven på så dålig svenska  - även om man vet orsaken - och det tog en stund innan jag förlikat mig med det.

När flickan från Kina kommer till England möter hon en kultur helt skild från hennes egen. Det är tufft. Hon är ensam och utsatt. Det är så mycket hon inte förstår. Man tänker så olika, man har olika matvanor, olika seder - ja, det mesta är olika.

Det är inte bara orden och bokstäver/tecken som är olika mellan engelskan och kinesiskan - själva språken är också olika. I Kina pratar man mycket mer direkt medan man i England lindar in och skriver om. När en kinesiska pratar engelska utifrån sitt språk uppfattas det som ohövligt och ohyfsat. I kinesiskan finns ingen grammatik. Man säger allt på ett enkelt sätt - inga konstiga verbformer, inte olika tempus, inga könsbyten. Z (som flickan kallas) tycker att kineserna bestämmer över språket medan det engelska språket bestämmer över användaren.

Z flyttar snabbt ihop med en 20 år äldre engelsman och själva handlingen rör sig kring deras liv och konflikter. Jag tyckte boken var intressant, speciellt att den belyste kulturkrockar på ett bra och inlevelsefullt sätt men handlingen blev för tunn. Ju längre jag läste desto mindre tyckte jag om boken. Det blev för mycket ältande och upprepning.

Behållningen blev att jag fick större insikt i hur svårt det är att byta kultur. Alla som ska ha utbytesstudenter boende hos sig bör läsa denna bok. Den ger förståelse för hur djupt kulturen sitter och hur stora skillnaderna kan vara.

Mer tvättstuga

I morse när jag läste Sundsvalls tidning fanns där ett litet reportage om tvättstugor - mycket aktuellt för mig efter gårdagens inlägg. Allt färre tvättar i gemensamma tvättstugor men, av de som tvättade, har var femte hyresgäst varit i bråk om tvättstugan och hela 80 procent av alla tvättstugebråk handlar om tvättider! Jonas Gårde, som tagit upp ämnet i TV-programmet "Grannfejden", manar till besinning.

Det verkar finnas tre sätt att agera om man kommer till en tvättstuga som inte är ledig fast man bokat tid - man kan slänga ut tvätten och skriva ett argt brev, låta grannen tvätta klart eller knacka på hos grannen och säga att du måste ta ut tvätten men att du ska lägga tillbaka den igen när du är klar. Det stod inget om att man kan ha ett litet bibliotek bredvid tvättstugan där den som inte kan börja tvätta får slå sig ned i lugn och ro en stund. Kanske något jag borde tipsa "Grannfejden" om.

Jag har aldrig upplevt några bråk i vår tvättstuga och då har jag både överskridit tiden och tvättat på fel vecka - men det kanske beror på att jag bor i en trevlig förening med många pensionärer som har gott om tid.

Motstånd

Vissa saker är det svårt att komma igång med. Det gäller till exempel tvätt. Jag känner alltid motstånd att ge mig iväg till tvättstugan - det är så mycket mysigare och trevligare att sitta i soffan och läsa. Jag har delvis löst problemet genom att ta med mig tvätten när jag går ut. Stoppa maskinen full och starta direkt. Sen är jag fri! På hemvägen passerar jag tvättstugan igen och då gör jag moment nummer två - fyller och startar torktumlaren. Sen lyckas jag för det mesta ge mig ned i källaren för att mangla, stryka och hänga in i torkskåpet. För att slippa gå ut en gång till skickar jag ett snabbt SMS till maken att han måste passera tvättstugan på vägen hem. När det flyter så här är det bra men...

.. det finns dagar när jag kommer till tvättstugan och den är upptagen (jag bokar aldrig tid utan kör med spontantvätt). Då måste jag lämna tvätten och boka tid senare, ev till och med nästa dag men då är det svårt att uppbåda den energi som behövs för att jag ska komma igång med tvätteriet. Idag var det en sådan dag. Upptaget i går - tid inbokad i dag. Jag hittade på alla ursäkter som fanns för att slippa gå till tvättstugan - jag till och med städade.

Detta interna motstånd leder då och då till att jag överskrider mina tvättider och grannar (som har bokat tid) kommer till en upptagen tvättstuga. Det är ju bedrövligt. Jag som har all tid i världen borde väl kunna passa tvättiderna! Turligt nog har föreningen ett bibliotek i rummet bredvid tvättstugan så väntetiderna kan, trots allt, utnyttjas på ett trevligt sätt - tycker jag.

Rembrandt och polarna

Vår sista dag i Amsterdam ägnade vi åt Rijksmuseet. Museet är gigantiskt men eftersom det håller på att restaureras var allt utom en flygel stängt. I den öppna flygeln visade man några av de allra mest kända verken så vi kunde få en samlad bild på några timmar. Vi hyrde var sin "öronguide" och tittade på allt i den öppna flygeln - sen var vi mätta. Det fanns två typer av audioguider en formell och en lite mer informell - vi valde var sin informell och det visade sig vara ett bra val. Guiden, som själv var konstnär, berättade vad han såg och upplevde när han tittade på konstverken - som inte bara var tavlor. Mycket bra och inlevelsefulla berättelser.

Van Gogh är en mästare men även Rembrandt och kompisarna är suveräna. I van Goghs tavlor ser man hur han upplevde solrosor, kyrkor mm. Tingen blir levande och får en själ. Rembrant, van Hals, van Dyck och de andra Holländska mästarna målar levande tavlor på ett annat sätt - med så många detaljer att det nästan känns som man skulle kunna röra vid spetsar mm. För att inte tala om ljuset som ger sådant liv åt tavlorna och kompositionerna - allt blir så enastående när man står framför tavlorna och hör någon inlevelsefullt berätta om dem. Bara dessa två museer är värda en Amsterdamsresa - men vänta tills värmen har kommit.

Inget fotoförbud på Rijksmuseet inte!

På väg till museet åt vi frukost på ett café och där hängde också en Nattvakt!

När vi lämnat Rijksmuseet gick vi till hotellet, hämtade våra ryggsäckar och begav oss till stationen. På vägen hade jag tänkt att köpa lökar. Jag hade bestämt mig för två sorter (som jag sett när vi besökte blomsterparken) men urvalet var ganska begränsat så det blev inga lökar. Lite snopet. Sen passade vi på att äta pannkakor, som är en specialitet i Amsterdam, innan vi tog tåget till flygplatsen. Jag tror det var på denna sträcka som två tåg frontalkrockade ett par dagar senare. När man åker tåg känner man sig så säker - man befinner sig på marken och allt verkar så tryggt. Inte för ett ögonblick kan man tro att två tåg kan köra på samma räls i motsatt riktning - sådant trodde jag att man hade byggt bort.

Sex lager

Jag använder alla kläder jag har med mig vid mitt Amsterdamsbesök - totalt blir det sex lager! De tunnare, som var medpackade för värmens skull, kan jag ha under mina vårkläder.Tur är väl det för annars skulle jag överhuvudtaget inte kunna vistas utomhus.

Men trots kylan är det otroligt många människor ute - överallt. Jag upphör inte att förundras över folklivet, cyklarna och kanalerna. Det finns cyklar i alla modell - många dekorerade med blommor.

När vi gick förbi en husbåt passade vi på att fråga två personer, som satt på båtens däck och rökte, hur det var att leva och bo i en husbåt. Det visade sig då att de inte bodde i båten permanent. De hade bara hyrt den för en liten semester i Amsterdam. Mitt emot vårt hotell låg det en B&B husbåt

Husen här i Amsterdam är smala och höga med vackra gavlar ut mot kanalerna. När vi passerade ett hus med öppen dörr, tittade jag in och såg då en trappan som gick rakt upp - det var som att ha en stege inomhus. Husen är relativt höga. Tänk att klättra uppför en stege till andra, tredje och fjärde våningen. Hemma klagar vi på om vi ska till tredje våningen i ett hus (med breda väl avpassade trappsteg i mjuk lutning) om det saknas hiss.

I går var vi, största delen av dagen, på van Gogh museet. Mycket fängslande och utmärkt när det är kallt utomhus, men vi hann också promenera runt stan och besöka "Det röda distriktet" - som inte är en proletär beteckning.

Blommor och cyklar

Jag tycker Amsterdam är en mysig stad. Jag gillar den här typen av tät, koncentrerad stad med mycket liv och rörelse och jag tycker det är härligt med alla kanaler och alla cyklister. Trots det dåliga vädret är gatorna fulla med folk - nästan trängsel - men uteserveringarna är av föklarliga skäl helt öde eftersom här är kallt, blåsigt och regnigt.

.
I dag åkte vi till Keukenhof, en enorm blosterträdgård, några mil utanför Amsterdam med fantastiska blomsterrabatter - tulpander i alla former, färger och storlekar. Man hade blandat blommor så att resultatet blev enastående. Det är mängden som gör det!. Här står det inte tio tulpaner i en rabatt utan hundratals. Något att tänka på.

Var är den - våren?

Möt våren i Amsterdam - stod det i tidningen för ett tag sedan. Sagt och gjort (som jag brukar skriva för att ge intryck av handlingskraft) - vi beställde en fyradagarstripp till Amsterdam men inte mötte vi någon vår inte! Här är iskallt - nästan värre än hemma - och kläderna är dessutom valda efter tidningsrubriken.

Nu, när vi har varit här en hel dag, kan jag skriva "Släng dig i väggen Göteborg!". Här är du överträffad på det mesta - vad är Rosenlundskanalen mot Amsterdams 10 mil kanaler, här susar spårvagnarna fram obehindrat överallt i hög fart - härs och tvärs över gator och torg - inte alls tyst och försiktigt som i Götet. Cyklar och cyklister finns det överallt. Jag tror aldrig jag sett så många cyklar någon annanstans.

Amsterdam verkar vara en mycket trevlig och gemytlig stad - om det inte vore för kylan. Vi har besökt flera caféer (mest för att tina upp lite grand) och restauranger, åkt kanalbåt och varit och tittat i Anne Franks hus. Nu har vi uttröttade dragit oss tillbaka till hotellet för att planera morgondagen.

Anne Franks hus och det som visas där är gripande och upplysande. När nazismen skildras ur en ung flickas perspektiv blir berättelsen mycket stark och personlig. En sådan berättelse leder till mer eftertanke än all statistik i världen.