Kvinnan i tåget

Medan det fortfarande är jullov och jag har "tid" att läsa, bestämde jag mig för att plöja ytterligare en deckare innan jag måste övergå till bokcirkelns mer seriösa böcker.

Den här gången hade jag tur - precis när jag läst ut "Bombmannen och hans kvinna" kom det ett sms från biblan att jag kunde hämta "Kvinnan på tåget". Jag beställde boken i höstas när jag förstått att den skulle vara spännande och såg att den fanns med på "bäst-säljar-listorna!

I Paula Hawkins bok får vi lära känna Rachel - ensam, arbetslös, fattig och alkoholiserad. Varje morgon tar hon tåget från förorten in till London för att uppehålla skenet att hon har ett jobb. Men väl inne i London vandrar hon bara omkring eller går till biblioteket för att fördriva dagen, sen tar hon tåget hem till sitt inackorderingsrum igen. Två gånger om dagen passerar hon sitt gamla bostadsområde och sitt gamla hus där hennes exman nu bor med sin nya fru och sitt barn. Från tågfönstret ser Rachel saker, som ingen annan vet om. Men vem lyssnar på en alkoholist? Sorgligt  men också spännande.

Jag tyckte "Kvinnan på tåget" var bra men inte jättebra. Den var rolig att läsa - hade flyt i språket och var spännande. Jag gillade att den handlade om en kvinnlig alkoholist - att en person som befinner sig allra längst ned på rangskalan får vara huvudperson. Jag gillade också författarens sätt att skildra handlingen genom att låta olika personer komma till tals - Rachel t.ex. berättar morgon och kväll vad hon ser från tågfönstret.

Nu är det gratis!

Jag gillar verkligen att det blivit gratis att gå på statliga museer - igen!

I stället för att ha en massa museer som står halvtomma och kostar pengar är det mycket bättre att öppna dörrarna och släppa in folk utan entréavgifter. Särskilt bra är det för oss pensionärer som kan slinka in, titta på en utställning eller en speciell sal, ta sig en kopp kaffe och sen åka hem. När jag tidigare skulle punga ut med 100 kr för ett besök hade jag en tendens att skjuta upp det tills jag kunde gå runt en hel dag för att få valuta för pengarna - som vi pensionärer tänker. Då var mina museibesök mycket färre än de kommer att bli i framtiden (är jag övertygad om).

Det nya året inledde vi med att titta på Rodinutställningen på Nationalmuseum. Bra, lagom stor utställning. Det är tredje gången i år som jag tittar på Rodin. I våras var jag i Paris och besökte museiparken till Rodinmuseet och i somras "hittade" jag en staty på Göteborgs konstmuseum.

Den här, ganska lilla, utställningen (tre rum) visade många kända verk av Rodin men också verk av andra konstnärer som påverkats av honom. Här fanns bl.a. Camille Claudel - hans duktiga elev som blev så illa behandlad - representerad.

Här fanns en förstorad bild på hur Anders Zorn uppfattade Auguste Rodin.

Och så fanns här (förstås) många av Rodins verk men också bilder av honom själv.

Snygg skulptur och bild av Balzac

Kyssen

15 år till 16

Någon gång 1998-99 bodde vi ett par nätter på Grand Hotell (följde med maken på tjänsteresa). Hyfsat ställe. Här skulle det vara kul att vara vid millenieskiftet, tänkte jag, och frågade i receptionen om det fanns lediga rum med utsikt över slottet om si så där ett år. Det gjorde det inte.

Men nu på nyårsnatten 2015/16 - 15 år senare - stod jag (klädd i min vanliga nyårsoutfit) tillsammans med make och gamla Sundsvallskompisar på balkongen, tittade på fyrverkerier, drack champagne och skålade in det nya året. Det tog sin tid men det blev av till slut. Sen gick vi förbi slottet, fortsatte genom gamla stan till tunnelbanan och åkte hem.

Det var otroligt mycket folk i rörelse - livat och glatt. Förra året, när vi hade varit på Skansen, frapperades vi över allt skräp. I år var det inte särskilt skräpigt (men vi var ju inte på rikligt samma ställe utan ca 1 km närmare slottet). I stället förundrade vi oss över att nästan alla vi mötte hade utländsk bakgrund - nästa inga pratade svenska. Är det mån tro så att folk som kommer från sydligare breddgrader är mer benägna att fira högtider som nyår utomhus medan vi svenskar träffas hemma hos varandra? Det ger i alla fall en internationell känsla som jag som världsmedborgare gillar.

GW är alltid GW

När jag läst ut Pinocchios näsa bestämde jag mig för att inte läsa fler böcker av Leif GW Person - jag var nöjd. Jag tyckte böckerna blivit för ordrika och innehöll för många upprepningar. Men när hans senaste bok "Bombmannen och hans kvinna" gavs ut, var det jag som direkt loggade in på bibliotekets hemsida och ställde mig i kö - så mycket för det beslutet. Och säga vad man vill men nog kan GW skriva både underhållande och trevligt.

I "Bombmannen och hans kvinna" får kvinnorna ta plats - den otrevlige men rolige Bäckström verkar ha gått i pension. Boken är spännande och realistisk - sprängdåd sker numera allt för ofta och mullvadar förekommer nog också. Det var intressant att läsa om hur Säpo arbetar när de spanar på personer de fått tips om - ett tidsödande och personalkrävande jobb. Allt utom det oväntade slutet kändes realistiskt. Jag gillar GWs sätt att skriva och är speciellt förtjust i att han låter läsarna få reda på vad romanens personer tänker - de säger en sak men tänker något helt annat. Nu, när jag läst "Bombmannen och hans kvinna" har jag ändrat uppfattning och kommer säkert att ställa mig på kö om något år igen.

När jag hade läst ut boken och skulle ägna mig åt mitt andra stora nöje - titta på TV - visade SVT första delen i ett tvåtimmarsprogram om ingen mindre än denne Leif GW Persson. Programmet bygger till stor del på hans självbiografiska bok "Gustavs grabb", som jag tyckte var toppenbra. Undrar om det finns andra levande personer som fått så mycket utrymme i TV i eget program.

Julskinkan

Än kan vi njuta av årets skinka - men nu som pålägg på pizzan.

Julklapp

I år när den snälla tomten kom till oss hade han med sig en stor säck full med paket. I ett av paketen fanns en gunghäst, som sonen  gjort till sin lille kille.

När lilleman fick frågan om vem som gjort den fina hästen blev svaret. "Den har farmor gjort." Roligt tycker jag, som knappt kan hålla i en såg.

Enkel jul

I år har vi haft otroligt enkla julförberedelser. Julklapparna köpta i god tid och mycket begränsade till antal och omfattning. Juldekorationerna har inskränkt sig till adventsstakar och fina blommor. Baket misslyckat. I övrigt är det mesta inhandlat  i god tid - i den stora livsmedelskedjan. Egen lägenhet till sonen och hans familj så vi har inte ens behövt plocka fram gästsängarna. Här är det inte fråga om julstress utan en riktigt lugn pensionärsjul med många små barn.

Nu väntar och hoppas vi att jultomten, trots våra begränsade förberedelser, ska hitta till vår lägenhet frampå kvällskvisten.