Peter Fröberg Idlings bok "En sång till den storm som ska komma" var en konstig och svårläst bok - tyckte jag. Handlingen utspelade sig 1955 och beskrev tre personers liv, före och efter det första "fria" valet i Kambodja. Boken utspelar sig under en mycket begränsad period (ca en månad) och börjar med ett avsnitt om Sar (som senare skulle byta namn till Pol Pot), fortsätter med ett avsnitt om hans rival Sary (både politisk rival och kärleksrival) och avslutas med ett avsnitt om fästmön/älskarinnan (Somaly).
Jag tyckte det var svårt att förstå vad boken hade för syfte mer än att visa hur korrupta många var, vilket valfusk som skedde och vilket dekadent överklasslivet man levde i Kambodja. Det konstiga var att den framställde Sar (Pol Pot) som en i huvudsak sympatiskt person - den klart mest sympatiske av de tre. Mycket förbryllande eftersom man vet vad han senare kom att ställa till med. Var det ett försök att göra Pol Pot mänsklig - han blev sviken av sin fästmö - och försöka förklara hans senare handlande med detta svek.
För mig slutade boken i en massa obesvarade frågor. Jag tyckte dock att den var intressant och jag slog upp och läste en massa om Kambodja och Pol Pot både medan jag läste och efteråt, för att i någon mån försöka förstå hur saker och ting hängde ihop. Varför skriver man en sådan här bok? Jag känner mig tveksam till hela boken - dess upplägg med tre separata delar skrivna i du, han och hon form, dess form som jag tror skulle vara reportagets, dess innehåll och dess tunga språk med en massa parenteser som tog bort flytet i läsandet. Jag kommer inte att rekommendera "En sång till den storm som ska komma".
Det bör dock sägas att jag nog var den mest negativa av cirkeldeltagarna. Flera berömde miljöskildringarna och tyckte boken var intressant. Åsa Beckman strör i sin recension i DN (som det finns en länk till ovan) rosor över boken.
Boken erbjuder ju en rimlig förklaring, eller del av förklaring, i alla fall till hur denne grymme despot blev som han blev (pga sveket). Det är väl jätteintressant! Många har ju försökt förklara Hitler med hänvisning till hans uppväxt. Såvida man inte utgår från att människan föds ond, är ju alla försök till förklaring/förståelse oerhört viktiga.
SvaraRadera