Misslyckat

I snitt går jag på bio varannan månad - har följe med tre "skolkamrater" från Birkagården. Vi går alltid till - Grand, Zita eller Viktoria - dels för att biograferna ligger centralt, dels för att alla filmer de visar är bra.

Förra veckan när alla platser var slutsålda till "Ett privat liv" valde vi i stället Amrum och kunde gå hem nöjda. Tyvärr blev det inte lika bra när vi till slut såg "Ett privat liv", som vi för säkerhets skull hade förbokat biljetter till.

"Ett privat liv" handlar om en psykiatriker (Jodie Foster) vars patient dör. Dödsfallet skruvar till psykiatrikern mentalt och hon flippar ur - precis som hela filmen. Allt blir en enda röra som det är svårt att hänga med i. Sen, måste jag säga, att den också hade sina ljusa ögonblick som när psykiatrikern kommer hem till sin son för att be om förlåtelse och sonen svarar "Jag tror du tagit fel på våning. Min mamma ber aldrig förlåtelse".

Nej, "Ett privat liv" blev ingen succé. Inte ens Jodie Foster kunde göra den till en bra film och jag måste inse att alla filmer som visas på Grand faktiskt inte är toppenfilmer. Däremot blev vi mycket nöjda med den asiatiska restaurang där vi åt middag. Bibimbap har blivit en av mina en favoriträtter.

Bror Hjorth

När dottern och jag skulle träffas en söndag för att hitta på något tillsammans uppstod naturligtvis frågan: "Vad ska vi göra?"

Jag hade två förslag. Antingen åka till Gustavsberg och titta på en utställning eller åka till Uppsala och besöka Bror Hjorths hus. Vi valde det första alternativet tog bilen till Gustavsberg och letade rätt på biblioteket där en av lärarna på Birkagården ställde ut. Många av Birkagårdens lärare har dubbla verksamheter - är t.ex lärare på halvtid och konstnärer för resten.

Det var vår lärare i konsthistoria Thomas Magnusson som ställde ut.

Sen åkte vi vidare till Artipelag för att äta lunch. Vi valde gulasch till huvudrätt och chokladbakelse till efterrätt. 

Det fanns ingen utställning att titta på men medan jag satt och åt föll ögonen på två figurer som hängde på väggen. 

Det var ett verk av Bror Hjorth. Vi lyckades med konststycket att få lite "Bror Hjortkänsla" även på vår Gustavsbergsutflykt.

Solar Egg har gömt sig bakom en tall

På tillbakavägen tog vi  skulpturpromenaden. Artipelag ligger så vackert inne bland tallskog, alldeles vid Hålludden - väl värt ett besök även när det är mellan utställningar.

Amrum

Amrum är en liten tysk ö i Nordsjön strax utanför Danmarks västkust.

När vi skulle se den omtalade filmen "Ett privat liv", där Jodie Foster talar franska, möttes vi av det oväntade beskedet att allt var slutsålt. Vi blev så snopna - blev sittande kvar utan att veta vad vi skulle göra.

När vi samlat oss, började vi titta på alla filmaffischer som hängde på väggen framför oss och insåg att det visades många andra filmer som säkert också var bra. Vi bestämde oss för Amrum.

På Amrum bor, i andra världskrigets slutskede, pojken Nanning tillsammans med sin mamma, sina syskon och sin moster. De hade tvingats lämna Hamburg där deras hus blivit sönderbombat. Nannings pappa är hög officer i Hitlers armé och håller till vid fronten. Nanning hör inte längre hemma någonstans - inget hem kvar i Hamburg och platsar inte heller riktig in i på Amrumar eftersom han pratar Hamburgdialekt. Han kläms dessutom mellan sin nazistsympatiserande mamma och de fredslängtande öborna. Samtidigt som vi får "se oss omkring" på vackra Amrum får vi leva oss in i hur det är att inse att ens föräldrar och släktingar, som man tycker så mycket om, har gjort hemska saker. Att vilja vara lojal med sin mamma men innerst inne veta att hon har handlat fel är tufft för en liten kille.

Trots att vi inte fick se den film vi tänkt, fick vi se en, i mitt tycke, fin film med vackert foto, lugnt temp och mycket känslor. En film där allt ses ur ett barns perspektiv.

Dessutom har vi "Ett privat liv" kvar att se - det gör vi på måndag.