I sin bok Övergivenheten söker författaren Elisabeth Åsbrink efter sina judiska rötter. Hon söker sig tillbaka ända till 1492.
Boken handlar om hennes (Katherine även kallad K) familj - mamma Sally, mormor Rita och morfar Vidal Coenca. Åsbrinks pappa, som kom till Sverige som judisk flykting 1956, omnämns bara i förbigående.Hennes mormor Rita var engelska och levde i London hela sitt liv medan hennes morfar Vidal Coenca kom till England som flykting. Morfarderns familj var sefardiska judar som i samband med inkvisitionen blivit fördrivna från Spanien.
Det gick inte an för Vidal att ta med en kristen flicka hem till sitt sefardiska hem så Rita och Vidal fick leva som gifta, fast ogifta, ända tills hans mamma dog. De fick två barn Sally och Yvonne. Vidal var arbetsam, språkbegåvad och mycket skicklig tillverkare av pipmunstycken. Han försörjde sin familjn skrev fina brev till Rita på sina resor och var snäll men Rita var missnöjd.
Boken handlar dels om Ritas och Sallys liv i England, dels om Sallys liv tillsammsns med sin dotter i Sverige. Men den handlar också om Ks resa till Thessaloniki för att söka sina rötter. När hon berättar om sin resa ger hon oss samtidigt en historielektion om Balkans många konflikter.
Övergivenheten är intressant och har ett otroligt vackert och poetiskt språk som det var en fröjd att lyssna på. Jag tyckte om att följa K när hon sökte sina rötter och känner med henne när hon upplevde sig förföljd i skolan men samtidigt känner jag en viss trötthet över att det "judiska" tar så stor plats i en människas liv och i samhället. K blev, trots sin uppväxt i ett sekulärt hem, mer eller mindre besatt av sin morfars judiska bakgrund och att familjen tvingats fly. Jag kan inte låta bli att jämföra med dagens situation där det judiska landet Israel praktiskt taget utplånat sitt grannland och utsatt människorna för oerhört lidande. Dessutom fortsätter de fördriva folk från sina hem på Västbanken men Övergivenheten var trots det mycket läsvärd. Jag uppskattade särskilt det vackra språket.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar