Något eller några år efter det att vi det lysande året 1976 hade köpt sommarstuga, var jag i Göteborg på tjänsteresa. Där råkade jag gå in i en affär som hade stor utförsäljning av porslin. Hittade den perfekta sommarstugeservisen - vita tallrikar dekorerade med Bohusläns blomma kaprifol.
När jag kom hem, sa maken att jag nog gjort bort mig. Affären med den stora utförsäljningen skulle förmodligen stänga - hade kanske konkat - och då skulle jag aldrig se mina fina tallrikar igen.
En månad senare kom jag tillbaka till affären och lyckligtvis fanns både den och tallrikarna kvar. Hade jag väntat ytterligare nån månad hade jag fått "bita i det sura äpplet" för då hade affären, precis som maken förutsett, gått i konkurs.
Nu, efter att ha ätit på tallrikarna i 35 år, har antalet blivit decimerat och det är läge för komplettering. Caprifolium tillverkas inte längre så det blir till att söka på andra sätt.
För att ge antikhandlaren en andra chans gick vi till tornvillan och fikade. Vi var inte ensamma - halva Gustsvsbergs satt redan där och åt semlor. Den extra tid vi gav antikhandlaren hjälpte dock inte. Affären förblev stängd så det var bara att åka hem med oförrättat ärende och fortsätta hålla ögonen öppna.
Vi tog buss, tunnelbana och buss till Gustavsberg, utanför Stockholm, där det i anslutning till porslinsfabriken finns en sekondhandaffär (antikaffär) som säljer gammalt porslin.
Tyvärr var affären stängd men vi pratade med en dam, som också skulle dit. Hon berättade att herr Jetson (som innehavaren hette) kommer och går lite som han vill.
