Om en dryg vecka ska jag resa till Rom - ska ansluta när makens resa med Birkagården är avslutad. Vi ska bara stanna i fem dagar men jag hoppas få uppleva själva stan - inte bara besöka kyrkor, som jag tyckte min Birkagårdsresa gick ut på när jag var där för tre år sedan.
För att komma i stämning har jag lånat några böcker bl.a. en av Hjalmar Söderberg som heter just "Resan till Rom". Den visade sig dock inte handla ett dugg om staden Rom utan, precis som rubriken säger, om resan dit.
På vägen till Rom träffar Lennart sin ungdomskärlek Ellen och inser att det inte är sin fästmö Stella han älskar utan Ellen. Den Ellen han träffar är en gift överklasskvinna - en mycket olyckligt kvinna. När han blir hembjuden till hennes fina sommarhem blir en av gästerna anklagad för falskspel varvid värdinnan Ellen svimmar.
Några dagar senare besöker han en kyrkogård med en expositionslokal (i expositionslokaler visas döda människor, som tillhör överklassen, upp) och där ser han sin Ellen för sista gången. Lennart omvärderar då sitt liv, bryter sin förlovning, konverterar och blir katolsk munk.
Hjalmar Söderberg kan sin sak. "Resan till Rom" är vackert skriven och trots att det är länge sen den skrevs är den fortfarande engagerande. Frågan är vad Hjalmar Söderberg vill säga med sin novell? Jag tror budskapet är att man måste vara sann mot sig själv.
När jag läst ut boken googlade jag och fann en lång artikel om novell "Resan till Tom". Artiken var illustrerad med Ernst Josephssons målning "Skandal i sociteten" även kallad "Falskspelaren". Samma målning som vi en gång sett och pratat om på Waldemarsudde och som jag associerade till när jag läste novellen. Jag tror det var "Falskspelaren" som inspirerade Söderberg t
att skriva "Resan till Rom".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar