Sommarlovet flyter på

Mitt stugliv flyter på i olika takt och olika väder. Det började lugnt, med regn mest varje dag. Då passade vi på att bjuda hem gäster, göra utflykter, måla de nya sängarna i gäststugan och planera vår Englandsresa.

Sen kom den övriga familjen med liv och rörelse, fullt i alla rum, stora härliga middagar och lite solsken då och då.

Minsta barnbarnet jobbade med diverse konstruktioner.

När båda döttrarna var här passande vi på att göra den fotspårsvandring vi planerade i fjol. Vi besökte min mammas barndomshem i Fågelkärr ...

.. och min mormors i Yllene. 

Min mormors föräldrar

Yllene ligger isolerat och otillgängligt. Förstår att min mormor valde att gifta sig ung och flytta till mer bebodda trakter.

Här låg min mormors föräldrahem

Äpplen plockade i Yllene

Ett par dagar efter vår vandring började dottern planera ännu en vandring. Om allt går som hon tänkt, kommer vi nästa sommar att vandra i hennes farmors fotspår. Farmor Greta kommer från Lysekil och är uppvuxen i det hus min svåger numera bebor.

När vi alla var samlade firade vi det med  champagne, som vi fått i present.

Jag har tröttnat på att fylla år mitt i vintern och lagt in en extra födelsedag när det är högsommar. På min nya födelsedag blev jag i år uppvaktad med musik av två unga spelmän.

Annars ägnar vi oss åt våra vanliga sommarnöjen - minigolf, bärplockning, fiske och ett och annat bad.

Pater Noster, än en gång

Hallonglass gjord på vildhallon

Dessa fria, oplanerade sommardagar är så sköna men de flyter på i en väldig fart. Barnbarnet tycker dagarna går alldeles för fort och det samma säger jag men, som tur är, finns det ännu många dagar kvar innan sommaren är slut.

Flödet

I det s.k. flödet dyker det upp allt möjligt konstigt och onödigt. Ett och annat tips kan dock vara värt att använda sig av.

Här om dan kom det en "guide" som visar hur man gör rent i fogarna mellan kakelplattor. När jag sett klart inlägget gick jag direkt till badrummet och  granskade fogarna hos oss.

Grå fogar

Det visade sig, precis som städexperten sagt, att många fogar inte längre var vita. Bestämde mig för att följa "guiden" och låta duschen få sig en omgång.

Började med att köpa ny borste och ny handspruta. Sen blandade jag bikarbonat med vatten till en pasta som jag la i fogarna. 

Medan bikarbonaten gjorde sitt, blandade jag ättika, vatten och lite diskmedel i den nyinköpta sprutfllaskan.

Efter en kvart sprutade jag blandningen på duschväggarna och borstade med den nya borsten. Allt blev bra. Jag blev, i stort sett, nöjd med resultatet....

Vita fogar

En fog jag glömde bearbeta

.... men det behövs allt lite mer bikarbonat i de fogar där jag slarvat.

Detta bevisar att någon enstaka gång kan man få tips, i det annars så enerverande flödet, som är värda att följa. Skriver jag sen in tipset i Tidlösa kan jag lätt leta reda på vad och hur jag ska göra nästa gång det grånar.

Åstol

I Bohuslän finns det fullt med små fiskesamhällen. De ligger långt ut i havsbandet och har alla vitmålade hus som klättrar upp efter bergen. Jag tycker dessa kustsamhällen är så pittoreska och fina men till förvillelse lika varandra.

Årets sommarutflyk, tillsammans med svåger och svägerska, gick till det lilla samhället Åstol - en ö ca 15 minuters båtresa från Tjörn. Åstol hade som mest över 500 invånare men är nu nere i under 200 och får inte längre kalla sig tätort utan ska tituleras småort.

När vi, en vecka i förväg, bestämde dag för årets utflykt valde vi den enda dag som var markerad med sol (i väderprognosen). Alla andra dagar skulle det regna, blåsa eller åska, alltså vara typiskt Västkustväder. Glädjande nog höll prognosen vad den lovade.

Marstrand

Pater Noster

Vi fick en toppendag i Åstol - fikade, promenerade, tittade på utsikter och åt god fisksoppa på öns restaurang.

Allt var, med andra ord, perfekt men jag kunde inte låta bli att tänka på hur det är att bo på Åstol när det är vinter och blåser från havet. Det kändes bra att veta att snart skulle det komma en båt och ta mig tillbaka till fastlandet och i förlängningen stugan och en liten lägenhet i storstan. Där står det en soffa som jag kan slå mig ned i, när det stormar, och tänka på sommarens utflykt.

Falkenberg

Falkenberg var min sommarstad. Dit åkte vi varje sommar när jag var barn och dit försöker jag fortfarande åka då och då.  Nu, när vi var i närheten (Varberg), passade vi på igen.

Nu närmar vi oss F....

...och nu är vi framme

Det är mycket som har förändrats i Falkenberg, sen jag tillbringade mina somrar där. Många förändringar tycker jag har förfulat stan men vid Ätran är det snyggt.

Den gamla cykelbron som gick parallellt med Tullbron är borta. Eftersom man har byggt ytterligare en bro har man kunnat enkelrikta Tullbron och riva cykelbron.

Pål Svensson

Man har smyckat hela älvstranden med både blommor och konstverk - har blivit så trivsamt att strosa där.

Järnvägsbron är riven men fundamenten står kvar, numera utsmyckade med målningar gjorda av skolbarn.

En bit nedåt älvmynningen låg det förr en gammal sädestork, en ria. Där håller idag Falkenbergs designmuseum - Rian - till.

Utanför Rian stod det en s.k. ropare och talade om att här inne visar man "Mode, mönster och vattenslangar" av Gunila Axén. Den utställningen var jag tvungen att besöka. Jag känner ju nästan GA eftersom hon designat våra lakan och är syster till en medlem i min bokcirkel.

Jag följde med på en trevlig rundvandring på det lilla museet som förutom GAs alster...

... också visade keramik från Törngrens krukmakeri - ett av de många krukmakerier som en gång funnits i Falkenberg.

För si så där 40 år sedan köpte också vi en lergök hos Törngrens men den är nog för evigt borta.

Törngrens grundades redan 1789 och fanns kvar inom familjen i åtta generationer men 2014 tog man, bokstavligt talat, ned skylten. I fortsättningen ska jag loppiskollla och försöka hitta något från Törngrens. 

Den tredje av museets utställningar visade moderna alster från Reform Design Lab.

Efter museibesöket promenerade vi tillbaka genom stan.

Vi skulle åka vidare till Slöinge och fika på Solhaga bageri men då kön gick ända ut på gatan blev det inget av med det.

I stället fortsatte vi till Laxbutiken i Heberg där jag åt en laxtallrik för barn. 

Sen var vi nöjda. Något bad på Skrea var inte att tänka på (skulle fått frostskador) utan det blev raka spåret hem till sommarstugan igen.