Gammal och ny

Höstens boktema i Gröndalscirkeln är Tyskland. Den första tjocka boken om familjen Buddenbrock lyckades jag klara - tack vare att den fanns som ljudbok. Den andra boken, Herman Hesses "Glaspärlespelet", gick det sämre med. Den var sååå tjock och den hade sååå små bokstäver. Jag gav upp efter ett 30-tal sidor. Lite trist att jag inte orkade läsa den men till min förvåning var det bara två som klarat provet. En av dem som tagit sig igenom boken hade koncentrerat sig på verben och på så vis fått grepp om handlingen. Den andra hade hoppat över alla bisatser för att komma framåt. Glaspärlespelet utkom på 1940-talet och vi skulle nog behövt läst den i nyöversättning för att ha klarat av den. Den kändes gammal och föråldrad.

 

I stället för Glaspärlespelet läste jag "Min fantastiska väninna" av Elena Ferrante. Denna bok, som höjts till skyarna som få andra nyutkomna böcker, hade jag förväntat mig skulle vara en höjdare. Jag tror inte jag har läst eller hört något negativt om "Min fantastiska väninna". Till min förvåning blev jag besviken. Boken handlar om två flickors uppväxt i Neapel på 50-60-talet - den ena flickan berättar. Visst är det bra att böcker handlar om flickor och flickors liv och visst är det intressant att läsa om hur fattigt och tufft livet kunde vara i Neapels arbetarkvarteren för inte så länge sedan. Men jag tyckte boken var så överdriven och jag tyckte den innehöll så mycket upprepningar - samma sak berättades gång på gång. Jag skulle kunnat följt med i handlingen även om jag hade hoppat över 20 sidor här och 15 sidor där. Den kändes tjatig och krystad - inte alls självupplevd som det har spekulerats om. Det är tveksamt om jag kommer att läsa de följande tre delarna.