Klosterlilja

Vi har haft sommarstuga på Västkusten ända sen det strålande året 1986. När allt gick överstyr i Tjernobyl och cesium spreds med vindarna från Ukraina ända till norrland, befann vi oss för första gången i vår sommarstuga. Sen har vi fortsatt att åka dit minst tre gånger om året.

Svågerns brygga i Gullmaren 

Även om resorna förkortats rejält sen vi flyttade till Stockholm, tar det ändå många timmar att förflytta sig 50 mil. Timmar som vi fördriver med att lyssna på böcker - 2022 kommer vi att ägna åt Gösta Berling. Vi kör alltid samma väg och stannar alltid på samma vägkrog där vi alltid delar på en portion rårakor med fläsk. Inkörda(!) rutiner som man inte gärna ruckar på.

Vadstena

Det kom därför som en chock för maken när jag föreslog att vi den här gången skulle åka på östra sidan av Vättern. Men efter lite övertalning fick jag med honom på "tåget".

Idén att åka till Vadstena fick jag från sista numret (1/2022) av tidningen Trädgårdsliv, där det fanns ett reportage om klosterliljan. Vi åkte alltså en ganska lång omväg bara för att titta på en liten blomma.

Så fort vi kom in i stan såg vi det gigantiska klostret. Så stort! Inte konstigt att Vadstena kloster är omtalat.

Vi var båda häpna över att man hade byggt ett sånt enormt kloster för att hysa 60 nunnor och 25 bröder. Till slut insåg vi att det inte var ett kloster vi tittade på utan en Vasaborg.

Vi fick fortsätta en bit till för att komma till klostret.

Vadstena ligger vackert precis vid Vättern. När vi promenerat utefter strandpromenaden hittade vi klostret. Det var som en hel liten by med flera byggnader och en klosterkyrka i mitten och där, i munkträdgården, hittade vi den - klosterliljan!