Det privata alternativet

För två års sedan besökte jag den privata vårdcentralen på Orust. Jag  blev imponerad av deras effektivitet. Det var bara att åka dit, så blev jag omhändertagen.

I år, när jag som vanligt fick borrelia, gjorde jag som sist, åkte till "drop in-mottagningen" men nu hade man nya rutiner. Tidsbeställning var ett krav - ingen "drop in" längre. Jag fick vackert vända i dörren och återkomna efter två timmar. Hann precis hem och dricka kaffe. Väl tillbaka på min avtalade tid fick jag vänta i 45 minuter innan doktorn tittade på min fot och sa att jag skulle få penicillin för borrelia. Det tog en minut att ställa samma diagnos som jag själv ställt.

Hela dan gick åt. Det är inte utan att man börjar fundera på om en privat vårdgivare blir lika ineffektiv som en offentlig, när den väl blivit etablerad. Är det kanske dags för ännu en nyordning?

Det bästa

Det bästa med sommarstugan är att man får juice till frukost - sa barnbarnet!

Tanten Tidlösa

Det är inte bara på mitt blogghuvud jag sitter och dinglar med benen.

Blickar

Barnbarnen (de två äldsta) lever sommarliv tillsammans med oss medan föräldrarna jobbar. Vi gör allt, utom att spela strategispel, gemensamt. Vi delar till och med på min hotspot (internetuppkoppling till "plattan" från min telefon).

När grabben säger: "Mormor jag kunde inte koppla upp mig med din hotspot" och jag svarar "Du kanske glömde klicka igång den på telefon" fick jag en blick som ifrågasatte om jag levde på 2000-talet.

Fiskafänge

26 makrillar och 4 vittlingar får man nog betrakta dom årets fångst!

Oturligt nog var jag inte med, eftersom jag sökte bot för min borelia, men mellanbarnbarnet och maken gjorde en bedrift.

Objuden

När vi åker mellan Stockholm och Sundsvall får jag titt som ofta för mig att jag ska hälsa på min "gamla" arbetskamrat.  Hennes stuga ligger utefter vägen - nästan ingen omväg alls.

Men vi hittar aldrig dit - hur konstigt som helst eftersom jag vet var hon bor. De två sista gångerna tror jag vi var nära.

Maken har börjat tröttna på mitt ostrukturerade sätt att hälsa på folk. "Stugan fanns inte här förra gången. Varför tror den skulle ligga här nu - det är ju inget nybygge. Kan du inte ringa och kolla upp adressen" - sa han uppgivet sist vi vände med oförrättat ärende.

Ja, varför gör jag inte det? Är det för att jag vill vara spontan och lite osvensk. Inte så välplanerad. Bara göra det jag känner för just i ögonblicket. Jag vet inte riktigt men jag känner någon som tycker det är ett väldigt knäppt sätt att försöka behålla gammal vänskap.

Regatta

Varje år träffas vi, samma gamla Alnögäng, för vår årliga regatta. Alltid lika trevligt, alltid samma upplägg och alltid olika tävlingar.
Man skulle kunna tro att en regatta är en seglingstävling - men då tror man fel. I år gällde det att så snabbt som möjligt passera mållinjen med en ångbåt!! (Eftersom det gamla Alnögänget har börjat bli lite gamla, även åldersmässig, gäller alltså inte längre segling.)