Vem kör?

Paris tunnelbana är gammal och i många stycken sliten men effektiv - lätt att hitta i och fort går det.

Linje ett föreföll lite modernare - tyckte vi när vi kom ned på perrongen. Där fanns glasväggar som förhindrar att man kan ramla ned på spåren. Jag har sett sådana glasväggar förut och funderat på varför man inte alltid bygger så när man gör nya tunnelbanestationer. Liljeholmens station tycker jag t.ex. kunde varit byggd med skydd.

När tåget kom in förstod jag varför man hade skydd just på linje ett - tåget var förarlöst. Med dubbla dörrar, tåg varannan minut (för att förhindra trängsel) och övervakningskameror får man det tydligen att funka bra också med förarlösa tåg - i alla fall tyckte jag det.

Shakespeare and Company

Runt hörnet i "vårt kvarter" ligger den välkända boklådan Shakespeare and Company. Jättemysig bokhandel i två våningar som har öppet sent på kvällarna. Bokhandeln är fylld med böcker från golv till tak. På andra våningen finns läsrum och musikrum. Båda välbesökta när vi var där. Trappan upp är dekorerad med bilder på personer som en gång i tiden höll till på S & Co.

 

Utmed Seines båda stränder finns de verkliga boklådorna. De verkar ha öppet när ägaren har lust att vara där. Synd att man inte kan läsa franska för det verkar så mysigt att gå hit och köpa sig en bok och sen kura med den på hotellet.

Marknader

Det är alltid roligt att besöka marknader när man kommer till nya platser - om det finns några (marknader alltså).

Vi bestämde oss för att göra en tur till förorten och den stora loppismarknaden i Clignancourt. Det gick väldigt snabbt att ta sig dit med tunnelbana. Sen var det bara att följa skyltarna. I Clingnancourt fanns allt och mycket skrot. Jag köpte inte en sak men maken köpte sig ett par öronlappar som han lyckades pruta från 5 € till 3 €. Det gick väldigt lätt att pruta så han betalade nog, trots prutning, ett överpris. (Man sålde samma öronlappar för just 3 € i turistshoppen inte långt från vårt hotell - upptäckte vi senare).

Dagen efter vårt besök i förorten skulle vi gå till Maraiskvarten men råkade hamna vid Bastillen och ännu en stor marknad. Den här marknaden skiljde sig markant från den i Clignancourt. Detta var i huvudsak en matmarknad - ostar, fisk, kött, bröd, nötter och en massa annat godis. Jag köpte en påse frank nougat som ska sparas till julbordet. När vi var i Provence köpte jag också franks nougat (en favorit) som jag sedan glömde bort. Den hann bli torr innan jag av en slump hittade den i skåpet. Men den här gången har jag lagt in en liten påminnelse i en app - så på julafton kommer det att plinga till.

På Marché de Bastille fanns också klädstånd och även den här gången var maken i farten - han köpte sig en halsduk som han knöt runt halsen på fransk maner. Så nu känns det nästan som jag är ute och promenerar med en infödd fancos.

Eclaire

Ett av barnbarnen och jag har börjat baka samma bakverk (några - inte alla) som de bakar i programmet Hela Sverige bakar. Först gjorde vi Bagles, sen Eclaire. Eclaireerna blev väl inte till hundra procent perfekta. De blev goda men alldeles för stora. Fyllningen var också god men lite för tjock. Eftersom Frankrike är Eclairernas hemland bestämde jag mig för att på plats ta reda på hur de verkligen ska smaka.

Min första Eclaire köpte jag på ett vanligt konditori - kostade 5 € och var god. Min andra köpte jag på fina gatan - Champs Elysees. Den var väldigt dyr (om jag minns rätt kostade den 10 €) och var inrullad i choklad. God även den.

Min tredje köpte jag i Monmartre och åt direkt i handen. Den kostade 3 €, var gjord efter konstens alla regler (öppnad på undersidan med två små hål där krämen sprutats in) och glaserad. Här kunde man välja mellan chokladfyllning och mockafyllning. Jag valde mocka.

Observera de små hålen på undersidan där krämen sprutats in

Efter alla dessa tester (tur att det inte var "2-dag") känner jag mig som lite av expert på Eclaire och har kommit fram till att de ska vara smala, fyllda med chokladkräm med en tuch av kaffe och glaserade ovanpå. De bör köpas i förorten. Då får  man mest valuta för pengarna.

Baguette

Det är roligt att vara ute och resa men resandet ska vara ett avbrott i vardagen inget som är rutin - tycker jag. Men det är också roligt att läsa om vart man kan resa och vad man kan hitta på, på olika platser. Man behöver inte alltid resa dit irl.

I söndagstidningarna finns det ofta reseförslag. När det är något som är intressant sparar jag tidningen till kommande resor. Men efter ett tag åker alltsammans iväg till tidningsinsamlingen. Jag minns inte längre vad det var som var intressant och alla gamla tidningar tar för mycket plats, speciellt när man bor trångt.

Nu har jag därför bytt strategi - jag klipper ut just det jag är intresserad av, lägger det i en särskild låda och går igenom lådan innan jag ska ut och resa. Fungerar utmärkt! Innan Parisresan plockade jag fram mitt urklipp om var man kan köpa de bästa baguetten i hela Paris. Väl framme i stan knallade vi dit. Det låg inte i centrala stan precis. Vi gick och vi gick. Intressant att också få se hur det såg ut utanför de fina kvarteren.

När vi till slut kom fram visade det sig att det var ett konditori/bageri utan servering och det fanns bara en enda baguette kvar! Och många före oss i kön. Vi hade nog gjort vår långa vandring förgäves. Men i franska bagerier finns det resurser. Plötsligt kom de ut med en  massa nybakade bröd. Vi köpte ett och gick ut på gatan och åt upp det - utan pålägg och utan något att dricka. 

Om jag ska ge mig på att beskriva detta fantastiska bröd så är det tunnare än de painrich (baguette) vi har i Sverige. Det är lite hårdare gräddat och bakat på vetesurdeg. Gott - ja visst, men tveksamt om det var värt att promenera i flera timmar för att få.

Vår baguette var utan innehåll

Braque

Ibland kan man i svenska tidningar läsa om utställningar i New York, Barcelona, London och andra avlägsna platser. Fånigt - tycker jag. Det är väl mycket bättre att i stället offra trycksvärta på mindre kända utställare i Sverige - författare och konstnärer som behöver uppmärksamhet för att "slå igenom".

Men, när jag på flyget till Paris läste morgontidningen och fann en recension av Braqueutställningen på le Grand Palais tyckte jag det var alldeles utmärkt. Braque är en favorit och le GP har jag aldrig varit inne i.

Det var en jättestor utställning som sträckte sig över hela hans liv. Mycket intressant och mycket bra. Braque är verkligen en favorit.

Vad är hemligheten?

Vi bor i det trevliga, folkrikt myllrande, stökiga Montparnasse (eller möjligen latinkvarteren) på Seines vänstra sida. Här finns massor av restauranger att välja bland men vi valde ändå (första kvällen) att leta oss fram till vårt favoritställe "le Relais de l'Entrecote". Vi kom dit strax före sju (man öppnar klockan sju) och då var det redan lång kö. När vi lämnade Entrecote några timmar senare var kön lika lång.

På "le Relais de l'Entrecote" behöver man inte välja från någon meny eftersom det bara servers en enda rätt - entrecote. Man börjar med sallad, sen kommer köttet skuret i skivor med sås och pommes fritees och så slutligen efterrätt. När det gäller efterrätt finns det massor att välja bland - en stor efterrättsmeny.

Man har kört med detta framgångskoncept i 40 år och serveringspersonalen ser ut som den gjorde på den tiden - svarta klänningar (bara kvinnor) med vita kragar och förkläden. Vad är hemligheten med denna succeé?

Jo, hemligheten ligger i såsen.