Midsommar i Dalarna

I sommar har vi för första gången firat midsommar i Dalarna.

Olika byar firar midsommar vid olika tillfällen. Det kan vara vid olika tidpunkter på Midsommarafton men det kan också vara på olika dagar. När vi nu en gång var i Dalarna över midsommar passade vi på att göra det ordentligt - vi tittade på en majstångsresning på Midsommarafton och på ytterliga en på Midsommardagen.

På Midsommarafton åkte vi till Torsång och tittade på "blomsterrodd", majstångsresning till fin musik och tal av självaste försvarsministern.

På Midsommardagen åkte vi till den lilla byn Österå och fick uppleva samma sak en gång till fast i mindre skala men väl så fint.

Innan vi åkte till Österå hann vi med ett besök i Sundborn - byn där Carl Larsson en gång bodde. Mycket pittoreskt och vackert.  Men vi besökte inte Carl Larsson-gården utan valde i stället granngården Stora Hyttnäs. En välbevarad och fin bergsmansgård med enastående linneskåp.

Runt Stora Hyttnäs finns en "tysk"trädgård

I matsalen hade man två porträtt av Napoleon 

Kudde som Kari Larsson sydde till ett av barnen på Stora Hyttnäs

Så fel!

Sent på kvällen kom vi fram till vandrarhemmet. Men vandrarhemmet var inte längre ett hem för "vandrare" - vare sig gående eller bilåkande. Det hade omvandlats till ett hem för ensamkommande flyktingbarn.

Jag hade bokat på nätet och fått min bokning bekräftad men vad hjälper det när det inte längre är öppet. Till slut hittade vi dock det här fina stället att slagga på.

New York eller Stockholm?

Om man vill besöka en trädgård "uppe i det blå" kan man åka till New York och promenera på High Line - en nedlagd järnväg som gjorts om till park - eller så kan man besöka takcafét på Sveavägen och få en fantastisk utsikt över Stockholm.

Vilken park ska man välja? Båda har för och nackdelar. High Line ligger långt bort men det är ju alltid trevligt att åka västerut. High Line är mer spektakulär men på Stockholms High Line kan man både fika och äta lunch och jag tycker nog att själva anläggningen är väl så snygg, även om den är betydligt mindre.

50 år

Nu är det inte länge fråga om att man är i 50-års åldern - nej nu är det 50 år sedan saker och ting hände! Häpnadsväckande.

Här om dagen var jag och äldsta barnbarnet på handledarutbildning (första steget på vägen mot körkort). Då sa läraren till oss blivande handledare att vissa av er kanske har haft körkort i 20-30 år. "50" pep jag.

Sen kom det ett sms som meddelade att planeringen av  50-års jubileet är i full gång. Det har gått 50 år sen vi tog studenten!

Men till midsommar ska vi på 70-års kalas och det är ju, som tur är, fortfarande 20 år kvar tills vi ska på något 70-års jubileum.

Bra eller dålig?

Av någon underlig anledning kom Sven Lindqvists bok "En gift mans dagbok" att bli vårterminens sista bok i Gröndals bokcirkel. Jag förstår inte hur den kunde komma in under temat Afrika men jag var borta när gruppen bestämde bok och sen var det, så att säga, kört. Jag har läst någon bok av SL tidigare och var därför aningen skeptisk.

Och nog var det en speciell bok allt. Inget är för privat för att skriva om - verkar Sven Lindqvist tycka. Allt är mycket självcentrerat och allt ältas och ältas om, i det oändliga. Läsaren får reda på varje detalj i hans kärleksliv och jag kan inte låta bli att fundera på om hans dåvarande fru Cecilia Lindqvist hade gett sitt samtycke till att bli utlämnad på detta sätt. Hade hon inte gjort det, tycker jag boken är ett övergrepp mot henna. Samtidigt kan jag inte säga annat än att jag tyckte boken var fängslande och skriva kan han. Ytterligare ett plus är att den delvis utspelas i Gröndal. Lindqvistarna flyttar in i ett av de nybyggda stjärnhusen. Där hade de var sitt rum och ett gemensamt kök - inte gemensamt vardagsrum och sovrum där inte - och det är häpnadsväckande hur billigt man kunde leva i början av 60-talet. De klarade sig med en matbudget på 50 kr i veckan.

Fastän jag delvis ogillade boken skulle jag ändå ha lust att läsa om deras liv i Kina - för "En gift mans dagbok" slutar med att de beger sig dit för att bo där i flera år. När Cecilia L gav ut boken "Tecknens rike" (som handlar om kinesiska tecken) köpte jag den men orkade inte läsa ut den - kändes för tung. Nu kanske det är läge? När jag har googlat på Sven Lindqvist och "En gift mans dagbok" får man helt disparata åsikter. Några tycker det är en toppenbok medan andra tycker motsatsen. I bokcirkeln var vi dock överens - ingen gillande den. Någon tyckte att  titeln borde varit "En blottares dagbok".

 

Direkt efter det att jag läst ut "En gift mans dagbok" började jag med Ebba Witt-Brattströms bok "Århundradets kärlekskrig" (beställd sedan länge på biblan, råkade komma vid rätt tidpunkt). Båda böckerna skildrar äktenskapet men kärlekskriget är ett äktenskap i upplösning. Boken är skriven som en s.k. punktroman, nytt för mig. Intressant och bra skriven. Det går inte att låta bli att tänka på EWB egen och nyligen avslutade skilsmässa och jag fattar inte att en intelligent och kapabel feminist stannar kvar i ett äktenskap där hon blir misshandlad och nedtryckt. Varför "sätter hon inte ned foten"? Är det så att hon innerst inne vill vara ett offer eller tror hon att hon kan omvända sin egotrippade man så att de återigen ska kunna leva som om de vore nygifta? För inte är det väl för hon vill vara med och sola sig i glansen från Svenska Akademien - nej det tror jag inte.

Vi avslutade vårterminen med gemensamt fika på Gröndals eget Flower Power café - Cul de Sac  och ställer in oss på Tyskland.

Lurad?

Citronträd, som man kan köpa och ha inomhus eller på balkongen, är väldigt dekorativa. Jag kastar alltid en lysten blick på dem men avstår att köpa för jag vet vad som kommer att hända.

Men så, när jag var i Amsterdam och gick omkring bland blomsterstånden hittade jag det perfekta citronträdet. I en liten fin burk sålde man min favorit. Inte dyr - kostade bara en bråkdel av vad ett citronträd brukar kosta som planta. Dessutom skulle burken inte ta någon plats i packningen. Allt talade för att jag skulle köpa ett citronburksträd - så då gjorde jag det.

Men när jag öppnade burken innehöll den inget miniträd utan bara en påse med jord och två kärnor! Lurad!

Även om burkträdet var billigt skulle det blivit bra mycket billigare om jag använt mig av två kärnor tagna direkt från en citron. Jag planterade naturligtvis mina två små kompisar men än så länge ser jag bara jord - inget träd så djupt ned i krukan jag än tittar.

Men burken var fin. Den använder jag nu (efter att jag diskat den noggrant) till mina pumpakärnor.

Bombattack i Sverige

Jag är en fan av tidningen Trädgårdsliv - rolig att läsa, fina bilder och många förslag på trädgårdar att besöka. Det var i den jag fick tips om trädgården Groen mitt inne på Södermalm och där läste jag om La Louve, i Bonnieaux, i södra Frankrike - som vi besökte i april 2013 (fast själva idén att åka dit hade jag fått från radioprogrammet Stil).

I förra numret fanns det en artikel om Nyckelviken och i går var jag där tillsammans med några kamrater från Birkagården. Vi träffades vid Slussen. Där hade vi tänkt fråga om lämplig buss. Men Slussen byggs om - fanns inte längre någon information. Efter lite velande hamnade vi på rätt buss (kanske inte det optimala valet men den gick i alla fall åt rätt håll). När vi kom fram var vi ganska villrådiga men vi frågade och blev vägledda genom en fantastisk fin skog och efter en kvart var vi framme.

Nyckelviken är ett naturreservat som ligger i Nacka kommun. Det är väl värt besväret att ta sig dit. Vi åt vår medhavda lunch, pratade och pratade, tittade på blommorna och de vackra gamla husen. Sen, efter några timmar, började vi vår promenad tillbaka till bussen.

Det var då vi blev attackerade. En massa stor gäss kom flygande i formation rätt emot oss. Det var faktiskt lite läskigt. Jag duckade. Så fällde de en bomb! Det blev en ganska ljudlig smäll. Sen var de borta. Tyvärr vad det kamraten med den vita jackan som var målet för attacken - en stor grön blaffa mitt på axeln. Vad hade vi gjort för ont, för att bli utsatta för detta massiva anfall? Det var i alla fall tur att det bara var gäss som anföll oss - hade vi bott på någon annan plats kunde vi råkat mycket värre ut.