Bland palmer och höghus

I Hornstull, mitt emot Liljeholmen, ligger en restaurang där man kan sitta bland palmer och äta middag. Så läckert. Tänk att befinna sig i en oas och ändå vara nästan hemma.

Därför var det tråkigt att både maken och jag blev så besvikna - ett toppenställe som var botten. Dyrt, 205 kr för en hamburgare, 75 kr för en öl och inte heller anmärkningsvärt god mat. Tillråga på allt tog de inte kort - besvärligt för mig som lovat bjuda. Och plötsligt beslöt de sig för att stänga och då var klockan inte ens sju!

Premiärdopp

Åter i stan. Allt är sig likt - soligt, varmt och skönt. Första kvällen gick vi till Vinterviken och åt middag och lyssnade på musik. Morgonen därpå tog jag mitt livs första dopp i Mälaren på "vår egen" brygga. Vi har närmare till badet i stan än i stugan och då har vi inte alls långt i stugan. Känns lyxigt. Men jag saknade den salta smaken runt  munnen, som är så god att slicka av när man går upp ur plurret.

Efter mitt morgondopp tog jag tunnelbanan till Skärholmen för att torghandla. På Skärholmens torg är det alltid fullt med folk. Massor med barn lekte och brottades. Man hade ordnat alla möjliga aktiviteter för skollediga ungdomar. Torghandeln är livlig. Där hittar man alla sorters frukter, bär och grönsaker till bra priser. Kul att åka dit.

Överlevare

Min Cambria har varit ensam hemma sedan midsommar, alltså i mer än sex veckor. Ingen har pratat med den och ingen har vattnat den. Jag blev därför ganska överraskad när jag möttes av en blommande orkidé när jag kom in i lägenheten.

Så gick jag ut på balkongen och där möttes jag av ännu en överraskning. Det stendöda och nedsågade olivträdet hade vaknat till liv och fått massor med sidoskott. Mitt olivträd ser inte längre ut som man förväntar sig att ett olivträd ska se ut men man har väl rätt att vara avvikande även som olivträd och att vara olivbuske är ändå ganska originellt.

Kollektiv

Jag har alltid känt ett visst sug efter att bo i kollektiv men längre än till tanke har jag aldrig kommit. Tror kanske inte att jag är tillräckligt social för att platsa. Det är trevligt med gemenskap och långa middagar där alla pratar i munnen på varandra men det är också skönt att vara för sig själv, slå sig ned framför TVn och titta på en deckare eller Ernst, utan att bli störd.

Men nu har jag funnit det ideala kollektivet - några veckors gemenskap i sommarstugan. Några dar är vi många, sen åker några och andra ansluter. Vi delar på matlagning och handling - är vi sex vuxna behöver jag bara stå för middagen var sjätte dag men får äta jättegod mat varje dag eftersom alla anstränger sig på sin dag och ofta lagar sina specialiteter. Efter några veckor har alla åkt hem för att börja jobba eller gå i skola men maken och jag kan sega på ytterligare en tid - nu i stilla lunk med samma mat flera dar i följd.

Även om vi är många kan vi dela upp oss och göra olika saker. Två "utflykter" står dock alltid på schemat.

Tillsammans med yngsta dottern åker vi varje år till Tjörn och besöker Akvarellmuseet i Skärhamn. I år var Disney-tema. Intressant att höra guidens berättelse om "Disneys world" - så otroligt stor och mångsidig verksamheten är. De målningar som visades var alla hämtade från det gigantiska biblioteket i Hollywood där det finns 65 miljoner refuserade målningar. För att få behålla så många konstnärer som möjligt lät Disney alla tecknare få stor frihet och själva bestämma hur hens "ruta" skulle se ut. Sen träffades man på måndagsmöten och bestämde vad som skulle användas och vad som skulle gå vidare till det stora biblioteket för refuserade verk - inget kastades.

Den andra obligatoriska "utflykten" går till soptippen i Lysekil - den jag brukar kalla världens vackraste soptipp. Det spelar ingen roll hur lite jag än köper, till soptippen måste vi alltid åka. Ett framsteg kunde jag dock konstatera i år. Vi slängde bara ris och grenar.

Fiskebäckskil

Nu har den efterlängtade sommaren äntligen kommit till Bästkusten - jag menar Västkusten - och vi har gett oss iväg till Fiskebäckskil för att äta glass.

Anna

Den dag det inte regnade (från mitten av juni till mitten av juli), men ändå blåste för mycket för en fisketur, åkte vi till vad jag tror är en av världens finaste konst/hallar/fält/parker. Vi åkte till Pilane på Tjörn. I Pilane visar man stora skulpturer av kända konstnärer från när och fjärran. I år var huvudattraktionen "Anna" - ett jättehuvud på en ung flicka - av Jaume Plensa från Spanien.

Man visar konstverk av tolv konstnärer. Jag tyckte alla verken var bra (se hemsidan) men gillade speciellt Maria Miesenbergers "Human Ostrich" (strutsmänniska). Det kan bero på att jag sett konst av Maria M vid flera tidigare tillfällen och alltid tyckt hon gör tuffa människor placerade på ovanliga ställen. Hon har bl.a. utsmyckat Enskede gårds tunnelbanestation och Artipelag. Den här gången hade hon gjort en skulptur som föreställde en människa stående på en slående vacker plats med utsikt över hav och öar i Bohuslän. Men hennes figur vill inte titta och njuta av det vackra utan stoppar huvudet i sanden - nej stenen. Jag tyckte detta konstverk har en symbolisk innebörd. Vi ser inte det vackra och fina eftersom vi inte lyfter blicken utanför vardagen utan grottar ned oss.

 

Vad ska bort?

I programmet "Fem myror är fler än fyra elefanter" visade Brasse upp tre, fyra saker som hade likheter med varandra men en av sakerna var samtidigt annorlunda. Sen skulle Eva och Magnus gissa vad som skulle bort. När de gissade fel sa alltid Brasse "Fel, fel, fel!".

Nu har jag gjort en likadan gåta och jag kommer inte att behöva säga "Fel, fel, fel!" för det går inte att missta sig på vad som ska bort den här sommaren. Den nyinköpta vattenkannan ska bort. Stövlar och sydväst är två attiraljer man behöver varje dag men vattenkannan är helt onödig - även om den är snygg och pryder sin plats (gubben på väggen tittar bara på och ingår inte i gåtan). Här regnar och här blåser. En gång har vi varit ute och fiskat (fick till slut 7 makrillar) sen har vi fått  hålla oss inomhus med undantag för vår uppgift som hundvakt.

En fördel har dock regnandet - vår nysådda gräsmatta har utvecklat sig på detta sätt - och det är ju trots allt bra.

Gräsmatta 12 juli

"Gräsmatta" 29 juni

Det skulle kunna vara mitt eget fel att sommaren blivit så formidabelt dålig - först går jag och köper ny baddräkt, sen ny vattenkanna och så gör jag en liten "installation" på altanen - hänger upp alla solhattar utomhus så att de ska vara lätta att hitta. 

Fast "Nej" jag tror inte på sådant tjafs - det är nog uppvärmningen av vår atmosfär som leder till denna evinnerliga blåst. Fram för mer promenerande och mindre bilåkande.