Hur handlar man?

Om man har den konvertibla valutan (cuc) verkar man kunna köpa det mesta på Kuba, även om det är dyrt.

Brödförsäljning i cupbutik

Här har vi varit inne i en cupbutik och köpt bröd

Har man bara tillgång till den kubanska peson (cup) får  man handla i specialbutiker till mycket bättre pris. Men cupbutikerna har inte alls samma sortiment. Kubanerna får sin lön i cup och kan därför, om de inte har andra inkomster, vara tvungna att handla i cupbutikerna. 

För att varor det är brist på  (t.ex ägg) ska räcka till alla är de ransonerade i cupbutikerna. Man får t.ex bara köpa två ägg per vecka och person.

När vi var i Havanna köpte vi  internetkort på ett hotell - kostade 4.50 cuc, alltså 45 kronor. Här i Trinidad köpte vi motsvarande kort i en cupbutik för 2 cuc (halva priset) och då blev vi ändå lurade. Det officiella priset för en timmes internetanvändning är 1.5 cuc eller 15 kronor - enligt vår guide. För att få detta billiga internetkort fick vi dock stå i kö en hel timma.

Så länge pensioner och löner är så otroligt låga, som de är på Kuba, tycker jag det är motiverat att ha två valutor. Man kan trots allt få livets nödtorft om man handlar i cupbutiker samtidigt som man kan ta ganska bra betalt av turister som handlar i annan valuta.

Sjukvård

När vi har pratat med folk (guider) om hur sjukvården fungerar har vi fått lite olika uppgifter.

Vår värdinna säger att sjukvården är bra men inte sjukhusen. Läkarna är duktiga men får inte mer betalt än andra som jobbar (26 cuc per månad) om de inte utbildar sig till specialister. Det finns flera karriärsteg och för varje steg får de ökad lön.

Det kostar inget att få sjukvård eller tandvård men många (alla?) tar med sig gåvor till personalen - aldrig pengar. Maten på sjukhusen är inget vidare. Har man en släkting på sjukhus tar man därför med sig mat när man hälsar på. Maten delas sedan mellan den sjuke och personalen.

Värdinnans man blev sjuk. Vare sig operation eller sytostatikabehandling kostade något. Hon verkade nöjd med den behandling maken fått.

Många läkare jobbar utomlands några år bl.a. i Venezuela - i utbyte får Kuba olja och annat landet behöver. Om utlandsjobben är frivilliga eller obligatoriska vet jag inte - har fått olika uppgifter - men det är de bästa läkarna som först reser ut.

Gator

I Trinidad är det kullerstensgator i olika varianter som gäller. Det är inte helt lätta att promenera på gatorna men trottoarerna är ofta jämna och fina. Där finns det dock andra hinder - kubanerna lever en stor del av sina liv på just trottoarerna och eftersom de är smala (trottoarerna alltså) blir det trångt och svårt att ta sig fram.

Vi har råkat ut för regnskurar några gånger och ibland kommer det tropiska regn. Det kan alltså regna ganska intensivt. Allt detta regnande har man tänkt på när man byggt sina gator. De lutar så att vattnet ska kunna rinna i mitten. Säkert jättebra när det regnar men gör det än svårare att gå på gatorna.

 

Första kvällen vi promenerade runt i Trinidad var gatorna fulla med vatten trots att det inte regnade. Efter ett tag såg vi att vattnet strömmade ut från husen. Underligt.

 

När vi frågade vår värdinna varför det rann så mycket vatten överallt fick vi följande förklaring: Det finns inte alltid vatten i kranen. När vattnet "rinner till" passar man på att tvätta. Det klarar inte de underdimensionerade avloppsrören - avloppsvattnet från tvättmaskinerna rinner rätt ut på gatan. Vi fick också veta att man har extra vattenbehållare på taken som man fyller när det finns vatten i kranarna och sen använder när det saknas vatten.

Hans Rosling brukar använda tillgången på tvättmaskin som ett mått på ett lands standard. Därför frågade också jag om det var vanligt med tvättmaskiner på Kuba. Enligt vår värdinna finns det tvättmaskin i de flesta hushåll. Även TV finns i de flesta hem. I "vårt" hus fanns både tvättmaskin och TV. Hennes gamla TV från 1955 har gått sönder men stod kvar. Hon hoppas kanske kunna laga den - vet inte. Nu har hon en ny platt-tv.

Det finns elektronik att köpa i speciella affärer men varorna är ganska dyra - mycket dyrare än i USA. Har man pengar i konvertibel valuta (cuc) verkar man kunna leva ganska bra.

Casa Particular

Sedan några år tillbaka är det tillåtet att driva små privata företag på Kuba - sälja frukt, hyra ut rum, köra taxi mm.

Vi bor i ett mycket fint privat hus med vackra möbler i kolonial stil och disponerar ett eget "hus" på taket. Allt var perfekt tills vi gick och la oss för då förstod vi att kubanernas musicerande håller på halva natten och att tupparna vaknar och börjar gala klockan tre på morgonen.

Vår värdinna (61 år) har pension på 12 cuc (ca 120 kr) per månad -  går inte att leva på. För att dryga ut pensionen driver hon en liten uthyrningsverksamhet - ett Casa Particular.

 

Hennes son jobbar på bank och har bil. Bilen använder han i en taxirörelse. Pengarna han får in på taxin delas i tre lika delar - 1/3 till bilen, 1/3 till chauffören och 1/3 till honom själv. Alla betalar skatt för de privata inkomsterna men man betalar inte skatt om man har anställning. Sonen betalar därför skatt på taxiverksamheten men inte för det han tjänar på banken.

Vår värdinna ville under en period flytta till USA där hon har många släktingar men fick inte tillstånd (jag antar att hon inte fick inresetillstånd till USA). Nu har hon tänkt om och vill fortsätta bo i sitt fina hus och driva sin verksamhet. Hon är ganska nöjd med livet på Kuba.

Att resa på Kuba

Efter en och en halv dag i Viñalesdalen åkte vi österut till Trinidad - en dag tidigare än planerat. Vi åkte på småvägar och vi åkte på motorvägar.

 

Motorvägarna är ganska fina men mycket "friare" än hemma. Här får man cykla, köra med häst och vagn, rida och till och med lifta på motorvägen. De som liftade stod ofta och viftade med pengar. Jag antar att de signalerade att de kunde betala för skjutsen.

Ett väldigt vanligt fortskaffningsmedel är kärror dragna av små smäckra hästar. Dessa hästdragna kärror används bl.a. för att skjutsa barn till skolan. Skolbarn som såg så fina och propra ut i sina skoluniformer.

På Kuba går barn i skola från 6 till 15 år. Mellan 15 och 18 finns det universitetsförberedande utbildning. Universitetsutbildningen är från 18 till 23, längden varierar beroende på vad man läser (enligt vår guide). Föräldrarna behöver inte betala för att barnen ska utbildas

Efter nio timmar i buss var vi  framme i Trinidad. 29 grader och soligt. När vi lämnade bussen stod en cykeltaxi och väntade på oss för att köra oss till vårt "Casa Particular" (B&B) där vi ska sova i fyra nätter. I morgon blir det bad i Karibiska havet.

Elva minuter över

Vad skulle vi göra på denna "resort"? Ligga vid poolen är inte vår "cup of tea".  

Vi bestämde oss för att ta lokalbussen till byn Viñale. Bussen skulle gå 10.11! I detta land där tiden inte är så viktig skulle bussen gå exakt elva minuter över. Roligt - tyckte jag.

Vi stod vid busshållplatsen i god tid och väntade med intresse på när den skulle komma. Den kom 19 minuter över. Inte så farligt, helt acceptabelt i detta land där man har åtta timmars arbetsdag om man inte har något viktigare att göra.

 

Så åkte vi iväg på en rolig resa med lokalbussen - hela tiden underhållna av musik. Ibland mötte vi kärror dragna av oxar, ibland blev vi hindrade av hästdragna kärror och ibland mötte vi "gamla amerikanare".

Utefter vägkanterna stod hästar och betade - enkelt sätt få välskötta vägrenar. Folk gick på och av bussen hela tiden, ibland hälsade passagerarna på chauffören med en kindpuss. På extra vackra platser stannade chauffören några minuter för fotografering.

När vi åkt en stund stannade vi till mitt på vägen så att en kvinna kunde gå fram till chauffören och sticka in hans lunch genom fönstret. På hemvägen lutade sig chauffören ut genom fönstret och köpte lite frukt av en mobil fruktförsäljare - mitt på vägen.

Vi åkte bussens hela tur och en bit inpå andra varvet. Sen gick vi av i Viñales för att leta efter en bank och åter bli stadda i kassan.

Livet på Kuba?

Vi sitter på verandan till "Casa de Don Tomàs - en arkitektonisk juvel" i kolonial stil. Verandan är täckt med tak så vi sitter i skugga - skönt för det är 28 grader - och dricker stark, gott, kubanskt kaffe. En liten orkester på tre personer underhåller oss med härlig kubansk musik. Varför klaga på Kuba?

I Viñales, grundad1607, har man alltid försörjt sig på jordbruk och stan är ett exempel på perfekt bevarad kolonial bosättning (enl min guidebok).

Huvudgatan heter calle Betancour efter en av undertecknarna till Kubas konstitution 1869. Hela gatan kantas av kolonialbyggnader med arkader och överallt ser man statyer och byster av José Martí - verkar vara Kubas störste ledare. Jag har inte sett en enda staty av Castro men han dyker upp på affischer då och då. Funderar på att skaffa mig en "Che-tattuering" eller förresten kanske inte för då blir jag väl inte insläppt i USA av "vår vän T" - om jag skulle vilja åka dit någon gång.

 

I Viñale verkar inte människorna lida ren nöd - vi mötte inte en enda tiggare. Här byggs och arbetas och  här är ett härligt, rörigt folkliv.