Klingerfjärden

Första helgen i augusti brukar vi träffa några "gamla" Sundsvallsvänner för vår årliga regatta. Någon segling är det inte längre fråga om men ett vatteninslag ingår alltid. I år var det två.

Arrangörerna hade ordnat en fin gammal båt. I den åkte vi ut på Klingerfjärden, åt drack och lyssnade på stenkakor på en gammal resegrammofon. Jag som bott i Sundsvall i 35 år kan inte minnas att jag någonsin förut har åkt båt på fjärden men jag har gått på den - på isen.

Alnön - sedd från havet

En "liten" massafabrik

Vår första utflykt som nyinflyttade Sundsvallsbor var just dit. Den kyla vi möttes av, när vi steg ur bilen, var inte av "denna världen" - hade aldrig upplevt något så kallt. Tänk känslan, att precis ha flyttat till en plats där det är så kallt att man inte kan gå ut. Men det var då det - nu är det andra tider och annat väder.

Väl tillbaka på land kom vatteninslag nummer två - bad i bastu och pool. Sen var det dags för middag och andra godsaker.

En mycket trevlig helg men också en underhållande bilresa i sällskap med två berömda poliser - van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Under hela färden lyssnade vi på Håkan Nessers nya roman "De vänsterhäntas förening". Bra intrig, intressant, mycket att fundera på men lite för många personer med konstiga namn för min smak. Min tanke: "nu är det tack och adjö till de gamla poliserna varför skulle de annars dyka upp i samma bok" stämde inte. Så vi kan nog se fram emot fler resor i sällskap med de båda kommissarierna. Håkan Nesser är perfekt som underhållare på långturer.

En dröm

Jag har "alltid" velat ha ett växthus. Men eftersom jag vet att mina odlingsdrömmar inte går så bra ihop med min arbetsmoral (sitter helst i soffan och läser eller tittar på TV) vill jag inte ha ett stort och dyrt som förpliktigar utan ett litet billigt ett.

Jag har gjort några tappra försök. Först ett glashus, gjort av gamla fönster efter fönsterbyte i stugan. Denna lilla pärla blåste dock sönder.

Sen ordnade jag glas från husen som totalrenoverades i Gröndal men då stötte jag på patrull från hemmafronten.

Titt som ofta när vi är hundvakter och går på hundpromenader passerar vi en gård där det i flera år stått ett lagom stort växthus. Vid ett tillfälle var husets ägare ute när jag passerade. Jag fångade tillfället i steget och frågade hur det gick med familjens växthusodlingar. 

Glasen hade blåst sönder och alla planer på fortsatt odlande var skrinnlagda. De ville gärna sälja sitt växthus men det kostade! 200 kr. Jag slog till på direkten.

De gamla mjölkflaskorna
ingick inte i köpet

Maken "var med på tåget" och monterade ned huset - tog några timmar men var (vad jag förstod) inte oöverstigligt svårt. Nu ska det beställas hem grus. Sen återstår att remontera huset och fixa nya "glas". 

Nu förväntar jag mig att det kommer att prunka och blomma i mitt lilla glashus redan nästa sommar och sen nästnästa och ....

"Målbild"

Simskola

Inte långt från vår stuga ordnar man varje sommar simskola. Där får barn både lära sig att simma och lära sig grunderna i båtvett. De som redan kan simma ägnar sig åt att ta simmärken.

I år hade vi tre pojkar i 4-års åldern boende i stugan under de två veckor skolan varade. En var mycket tveksam till simskolan men när de yngre kusinerna skulle ge sig iväg hängde han på och blev nästan lite entusiastisk efter några dar. Den yngste kusinen tröttnade dock efter en vecka och deklarerade att nu hade han slutat i simskolan.

Ett smart drag är att dela ut märken så fort man lärt sig något nytt. Doppar man örat får man ett märke, doppar man huvudet får man ett annat och kan man hoppa från brygga eller kant får man ett tredje. Baddaren finns i tre olika färger. Dessa märken är sporrande och det var stolta killar som kom hem med medaljer på tröjan och med mycket mer vattenvana än tidigare.

När "gamla" elever nått en viss nivå i märkestagningen får de jobba som assisterande lärare - trevligt sommarjobb som både ger lite inkomst och kompisar.

Men Dragsmarks simskola skulle nog inte överleva utan sin entusiastiska lärare. Hon avsätter varje år två veckor av sin semester för att lära barn simma och varje år tar hon själv guldmagistern - vid det här laget är hon uppe i ca 35 stycken. En prestation som det inte är många som slår.

Jag valde räkmacka till lunch

Simskolan avslutas mycket högtidligt och alla småttingar får var sitt diplom. Efteråt firade vi (familjen) med gemensam lunch i Grundsund.

Kongahälla

Staden Kungälv i södra Bohuslän -  hette på medeltiden Kongahälla. Idag tog vi med ett barnbarn dit och tittade på den häftiga medeltida fästningen "Bohus" som började uppföras redan 1308. Många kungligheter har bott på Bohus slott bl.a. Magnus Eriksson och drottning Blanka.

Bohus fästning är fantastisk. Ett byggnadsverk i jätteformat som har stått bi i 700 år - visserligen tillbyggt och restaurerat men ändå...

Det var riktigt roligt att klättra runt - upp och ned, in i fängelsehålor, upp i torn och över bryggor. Lillkillen fick måla sin egen sköld. Enda problemet var att det var fruktansvärt varmt, 33 grader, eftersom vi råkat välja seklets varmaste dag.

När vi hade sett tillräckligt av fästningen skulle vi åka hem men maken ville uppleva gamla tider - så vi passerade kexfabriken för att lägga upp ett lager med bräck. Förr åkte vi aldrig förbi Kungälv utan att stanna till och fylla på förrådet med trasiga kex.

Väl hemma blev det raka spåret till bryggan och svalkan. Sen slog vi oss ned på altanen och beslutade att inte flytta oss ur fläcken förrän värmen sjunkit under 30-strecket. Den grillade fredagsmaten hade ersatts med färdigkokta kräftor. Jättegott och dessutom obefintlig risk att vi skulle förorsaka brand. Passar bra denna heta, eldiga sommar.

Kultur

Somrarnas kulturaktivitet brukar vara ett besök på Akvarellmuseet i Skärhamn - så även i år.

Akvarellmuseet ligger vackert och har en trevlig restaurang - därför värt ett besök även om man inte gillar konst.

När det är strålande sol varje dag har man råd att offra en dag på "kulturen" trots att det inte regnar. Då kan man gå runt och titta utan att trängas eftersom de flesta väljer kulna dagar för museibesök.

Årets utställning heter Fusion. Till den hade man bjudit in konstnärer som redan finns representerade på museet. Intressant utställning även om vi  hade sett en del av konsten tidigare. Att det är så roligt att åka till Akvarellmuseet beror bl.a. på att de har en guide som berättar med inlevelse och engagemang.

Några axplock:

Michael Kvinum,
en ensam människa
på en atombomssvamp

Katja Tukiainen,
feminist långt före "me too"

Elina Merenmies

Julie Nord;
Vilka hemligheter har detta barn

Lars Lerin; Inspirerad av filmen
"Ett fönster mot gården" 

Spanien

Denna fantastiska sommar med sol, sol och ännu mera sol, 30 grader i skuggan och 23 grader i vattnet behöver man inte åka söderut.

Man behöver inte ens åka söderut för att få uppleva den sydeuropeiska miljön eftersom det finns en spansk bodega i Lysekil.

En inflyttad spanjor saknade nog sin hemmiljö när han flyttat till Sverige. För att få hemkänsla började han odla vin och öppnade en spansk restaurang.

"Det här är ingen bra idé" tänkte jag när jag hörde talas om vad som var på gång och såg framför mig hur folk huttrande skulle sitta och dricka surt vin och inbilla sig att de var i Spanien. Men oj, så fel jag hade!

I går blev vi bjudna (födelsedagspresent) till den lilla bodegan. Vi satt ute i solen till sena kvällen och åt grill- och skaldjursbuffé samtidigt som vi blev underhållna av två sångare. Folk kom dit hela kvällen. Restaurangen hade dock en begränsning - man fick bara ta om 32 gånger!

Tänk att denne inflyttade sydeuropé lyckats skapa en bit Spanien i Bohuslän - och att vädrets makter står honom bi.

Perfekt

Ibland stämmer "timingen" prefekt.

Idag åkte vi till Göteborg för att se ett barnbarn spela sin första match i Gothia cup och allt klaffade perfekt.

Vi hittade fotbollsplanen direkt. Det fanns ledig parkeringsplats och parkeringsappen funkade. Vi lyckades hitta rätt plan och kom dit  tio minuter innan matchen började, precis lagom lång tid för att hinna äta vår medhavda lunch. Sen kunde vi se hela matchen från bästa åskådarplats och som "lök på laxen" slutade matchen med vinst. Snacka om att ha flyt eller att "bollen gick vår väg".

Gothia cup är världens största fotbollscup för ungdomar med ca 1700 lag från 80 länder. Planerna är utspridda över hela Göteborg. "Vår" match spelades på "mammas gata" det vill säga i Ruddalen i Västra Frölunda - ett stenkast från Basungatan där jag växte upp. Men ack, ack, ack så förändrat  (=förstört) allt är. 

"Stenarna där barn jag lekt" finns inte mer utan har ersatts av gigantiska idrottsanläggningar. Tidens tecken - allt idrottande och fotbollsspelande ska ske i organiserad form, inte spontant på gräsmattan bakom husen som på "vår" tid.