Jag förundrar mig ofta över att så många yngre män går omkring i kostymer som är för små! De kan bara knäppa översta knappen i kavajen och ärmar och ben är för korta och för smala. Hur kan de tycka att detta sätt att klä sig är snyggt och varför hänger så många på en så fånig trend? Men påverkas gör man - när maken här om dagen tog på sig sin kavaj tyckte jag plötsligt att den såg ut att vara alldeles för stor, vilket jag aldrig har tyckt tidigare.
Jag har tänkt att skriva ett inlägg om fenomenet att dåligt sittande kläder blivit mode och fått sånt genomslag. Det har uppenbarligen
Lena Andersson också för lördagens kolumn i DN hade detta ämnet som utgångspunkt. Jag läser ofta det Lena Andersson skriver - alltid tänkvärt, ibland svårt att förstå. Så här skrivet hon bland annat: "Hur kan det som varit tecken på armod, urväxta kläder, bli något som högavlönade söker sig till?"
Lena Andersson är bra för hon ser inte bara fenomen, trender och strukturer utan ger också (sin) förklaring till dem. I kolumnen
Allt liv är struktur skriver hon att orsaken till att folk går i urväxta kostymerna ligger i strukturer i samhället. Hon avslutar sitt inlägg med "Jag kommer emellertid inte ifrån tanken att det efter en världsomspännande svält inte skulle vara status i finanskvarteren att gå i urväxt kostym. Men något annat skulle vara det. Ekvationerna upphör aldrig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar