Det funderade jag på medan vi, mina "klasskamrater" och jag, såg Alexander Dumas Kameliadamen. Jag hade inga stora förväntningar när jag gick till Stadsteatern och jag tyckte pjäsen andades 1800-tal trots att handlingen var förlagd till 1940-talets Paris.
Men så bytte jag " glasögon". Sedan jag börjat kursa på Birkagården har jag förändrat mitt sätt att titta på filmer och pjäser. Förr var jag mest fokuserad på handlingen. Nu tittar jag (nästan) lika mycket på scenografi, hur skådespelarna agerar och försöker förstå vad som kan vara tanken med olika grepp. När jag bytte "glasögon" och tittade på helheten ändrade jag uppfattning. Mitt slutomdöme blev därför att det var en sevärd pjäs - trots att den var gammal och hade ett uttjatat ämne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar