Paddington****

I söndags skulle äldsta barnbarnet och jag ha gått på bio. Bestämt sedan länge men när söndagen kom hade grabben ändrat sig - hade varit på filmkväll dagen innan och ville skjuta upp biobesöket en vecka.

I stället åkte jag och mellankillarna (10 och 7) till Vällingby och besökte den fina biografen Fontänen där man visade Paddington. När mina barn var små läste vi ofta om den lilla ensamma björnen från mörkaste Peru - i en s.k. "pop-up bok" - så det blev kärt återseende, delvis i ny tappning.

Filmen handlar om en liten björn som blir ensam i samband en naturkatastrof - han ser inte någon annan utväg än att fly till Europa och London - där han hoppas och tror att han ska bli välkomnad och få ny familj. Men i London är det först ingen som vill ta emot honom. Han vet inte hur han ska bete sig och allt blir så fel. Känns det igen?

Trots det i grunden allvarliga budskapet är Paddington en mycket rolig och välgjord film som man kan leva sig in i. Det är fängslande att se vanliga människor umgås med en "levande" björn och inte blir det sämre av att pappan i familjen Brown, som tar sig an Paddington, är en gammal bekant från Downton Abbey. Den gamle lorden är minst lika bra i rollen som riskkalkylerande pappa.