På uppresan bytte vi från sovvagn till sittvagn, i Kiruna. Enkelt - sittvagnen fanns med på tåget. Det var bara att traska över med utrustningen i god tid innan Kiruna, där sovvagnen kopplades loss.
På hemvägen var det lite kinkigare. Då åkte vi sittåg från Narvik till Boden. Där skulle vi byta till sovvagn och fortsätta till Stockholm i ett annat tåg. Enligt tidtabell hade vi knappt tio minuter på oss att förflytta tre resväskor, tre ryggsäckar, en barnvagn, matkasse, blöjpaket, barnvagn, två vuxna, två barn, en baby och en massa lösa prytlar från ett tåg till ett annat. Inte mycket tid att vifta med om tågen skulle stå på olika perronger. Vi stod därför vid dörren packade och klara - 30 minuter innan tåget skulle anlända till Boden.
Tåget mellan Narvik och Boden körde sakta och stannade titt som tätt. Vi åkte genom ett myrlandskap som var ganska enahanda och vi hade svårt att orientera oss. Vi kunde inte se vad stationerna hette och ingen ropade ut namnen. Jag skulle önskat man man en gång i timman talat om var vi befann oss och om vi följde tidtabell. Innan avresan hade dottern kollat upp och fått veta att tåget till Stockholm endast skulle vänta på vårt tåg i 10 minuter.
Förflyttningen gick över förväntan. När konduktörer, på det nya tåget, kom förbi frågade jag vad vi skulle gjort om vi missat anslutningen. "Vi hade väntat på er" blev svaret. "Vi skulle väntat i två timmar. Det där med 10 minuter kanske är något man ägnar sig åt i Stockholm men nu befinner vi oss i Norrland och här går bara två tåg per dygn. Eftersom vi är till för våra passagerare hade vi väntat."
Så ska det låta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar