Kvinnan i tåget

Medan det fortfarande är jullov och jag har "tid" att läsa, bestämde jag mig för att plöja ytterligare en deckare innan jag måste övergå till bokcirkelns mer seriösa böcker.

Den här gången hade jag tur - precis när jag läst ut "Bombmannen och hans kvinna" kom det ett sms från biblan att jag kunde hämta "Kvinnan på tåget". Jag beställde boken i höstas när jag förstått att den skulle vara spännande och såg att den fanns med på "bäst-säljar-listorna!

I Paula Hawkins bok får vi lära känna Rachel - ensam, arbetslös, fattig och alkoholiserad. Varje morgon tar hon tåget från förorten in till London för att uppehålla skenet att hon har ett jobb. Men väl inne i London vandrar hon bara omkring eller går till biblioteket för att fördriva dagen, sen tar hon tåget hem till sitt inackorderingsrum igen. Två gånger om dagen passerar hon sitt gamla bostadsområde och sitt gamla hus där hennes exman nu bor med sin nya fru och sitt barn. Från tågfönstret ser Rachel saker, som ingen annan vet om. Men vem lyssnar på en alkoholist? Sorgligt  men också spännande.

Jag tyckte "Kvinnan på tåget" var bra men inte jättebra. Den var rolig att läsa - hade flyt i språket och var spännande. Jag gillade att den handlade om en kvinnlig alkoholist - att en person som befinner sig allra längst ned på rangskalan får vara huvudperson. Jag gillade också författarens sätt att skildra handlingen genom att låta olika personer komma till tals - Rachel t.ex. berättar morgon och kväll vad hon ser från tågfönstret.