Jag vaknade till ett reportage på P1 om det nya natuskyddsområde som ska anläggas i Rågsved där Sveriges största graffitiutställning finns. Där, i Snösätra, ordnas också en festival varje vår.
Vi bestämde oss för att åka dit. Har inte tittat på graffiti på länge, inte sen vi såg Os gêmos på Söder. Det blev en lång tur med buss 165. Vi åkte ända till Snösätragränd och steg av vid en ödslig busshållplats.
Jag frågade chauffören åt vilket håll vi skulle gå - han hade ingen aning. Tur att man har en intelligent telefon.
När vi promenerat en kvart kom vi fram till ett industriområde omgivet av stora målade plank.
Så mycket häftig graffiti vi fick se - ändå gick vi inte igenom hela området. Samtidigt som det var imponerande kändes det lite ödsligt, nästan som att befinna sig i en gangsterfilm.
Vi tog tunnelbanan från Rågsved när vi skulle hem och passade på att titta runt lite i denna illa beryktade förort.
Men vi fick raskt modifiera vår uppfattning när vi råkade stöta ihop med två inbitna Rågsvedsbor. Mannen hade bott i området sen 1958, då han var 2 år. De gillade Rågsved och dess fina omgivningar - ännu finare lär det väl bli när naturreservatet är klart. Men han berättade också att nästan alla hans gamla ungdomsvänner dött, ofta på grund av överdos.
Bild från TV-programmet Eran |
På kvällen tittade vi på TV-programmet "Eran" som handlade om ungdomskulturen på 70-talet i ytterområdena, klubblokalen Oasen och de som levt och spelat i bl.a Rågsved.
Ibland kan man få en temadag - helt utan planering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar