Varje gång jag reser tillbaka till min gamla hemstad Sundsvall blir jag mer och mer beklämd.
Sundsvall brann midsommarafton 1888. Men stans välbärgade överklass de s.k. "träpatronerna" lät snabbt bygga upp den igen. Den nybyggda stan kom att bestå av stenhus - vackra stenhus, rikt utsmyckade. Dessa hus har underhållits och är fortfarande lika vackra. Det gör att Sundsvall är en av de finaste städerna i landet, tycker jag.
Någon gång på 70-talet etablerade sig IKEA utanför stan. I och med det började Sundsvalls nedgång. Den ena affärsidkaren efter den andra lämnade stan för köpcentret vid IKEA och en kräftgång inleddes.
Nu finns det knappt några affärer kvar inne i stenstan. När jag promenerade runt på fredag eftermiddag var det till och med tomt på folk.
Det är så tråkigt. En stad ska vara levande med ett varierat utbud av affärer inte bara restauranger, hårfriseringar och glasögonaffärer.
Man frågar sig vad de som har inflytande gör för att få stopp på denna tråkiga utveckling?
Men, om än inte Potemking. Är inte träbaronernas lite, ändå, kulissartat?
SvaraRadera