Vi var bjudna på 2-års kalas. Trevligt att bli bjuden på kalas fastän man är satt i karantän. Vi sitter dock inte i karantän för att vi är smittsamma utan för att undvika att bli smittade - viss skillnad.
Jag trodde alla skulle sitta på altanen men vi bli placerade i ett hörn för oss själva. Distanserandet från oss blev dock ännu större.
Dukat för alla inomhus utom för mormor och morfar. Vi hade fått ett eget bord på altanen - "
chambre séparée" så att säga.
Där satt vi bra under egen gasolvärmare och hade kontakt med övriga gänget genom den öppna a
ltandörren. Kunde vara med och sjunga och såg när minsteman lyckades blåsa ut båda ljusen samtidigt. Så bra det kunde, när det råder karantän.
Min personliga uppfattning är dock att det gått hysteri i detta distanserande och karantänande. Om alla som träffas är friska och ingen har några så kallade underliggande sjukdomar ska man väl kunna umgås normalt även om man passerat 70-strecket. Hoppas verkligen de ändrar reglerna snart.
 |
| Storkusinerna sjunger för minsteman |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar