Oates

Biogruppen hade bestämt sig för att se dokumentären om Joyce Carol Oates och jag tog tunnelbanan till stan för att ansluta mig.

Spelade som vanligt bridge under resan och åkte för långt. På hemvägen, efter filmen, hände det igen. Plötsligt såg jag skylten "Liljeholmen" dansa förbi. Första gången jag åkt för lång både på ut och hemresan. Borde vid det här laget (bott i Stockholm i mer än 10 år) ha fått en inbyggd känsla för tid och avstånd.

Men filmen då - "A Body in the Service of Mind" - hur var den? Intressant. Jag tycker aldrig att dokumentärer är lika fängslande som "riktiga" filmer men de är ofta bra och det var roligt att få reda på lite om Oates liv.

Maken till produktiv författare får man leta efter - skriver en till två böcker om året. Jag har bara läst två; "Mörkt vatten" och "Djur". Tyckte båda var bra men blev extra fängslad av "Mörkt vatten" som jag läse innan jag började blogga.

"Mörkt vatten" handlar om den omtalade bilolyckan på Chappaquiddick Island vid Martha's Vineyard på USAs östkust när en berusad senator körde av vägen och ned i en sjö.

Efter olyckan stack senatorn och lämnade sin passagerare kvar i bilen - kallade inte ens på hjälp. Vi får följa den unga kvinnans sista timmar i livet. Hur hon blev lämnad att dö en kvalfull död i en mörk sjö. Man har blivit matad av senatorns version men ingen (som jag känner till) har tagit den unga kvinnans parti och skildrat hur hon kan ha upplevt att sitta fast i en bil där vattnet stiger och stiger och luften sakta tar slut. Mycket gripande bok. Minns den så väl fastän det är mer än tio år sen jag läste den.