Först blev jag förvånad, sen tyckte jag det var passande att börja begravningen med en sång som vi alla förknippade med svägerskan från Karlstad. Prästen pratade fint. Han berättade lite om Kerstins liv, sen sjöng vi några psalmer och så avslutades ceremonin med "Lilla söta fröken fräken ifrån Fryken".
Vi, maken, dottern och jag, hade åkt till Nora i Bergslagen för att ta farväl av vår svägerska. Förra gången, för två år sedan, när vi sist besökte Nora vandrade vi runt stan i makens fotspår. Den här gången gick vi till begravningskapellet och fortsatte sen till församlingshemmet där vi åt smörgåstårta.
På kvällen träffades släkten och åt gemensam middag och grattade svågern på 80-års dagen.
När man är på begravning är det omöjligt att inte tänka på hur fort ett liv ändå passerar. Man tycker man har all tid i världen men rätt som det är, är ens tid slut. Det gäller att inse det och ta vara på sina dagar som prästen sa i sitt tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar