Det ryska köket**

Jag tror att nästa trend bland restauranger och "kök" blir "Det ryska köket". Vi har prövat på det franska, det italienska, det japanska, det kinesiska, det tailändska, det peruanska, det grekiska och det libanesiska så nu är det väl hög tid för det ryska.

Denna min tro baserar jag på Irina Dergachevas bok som heter just "Det ryska köket - en historisk resa". Sara Danius tippsade om boken i sitt vinterprogram. När jag hört Sara Danius lovord beställde jag boken på biblan. Visst var det en intressant bok men jag hade förväntat mig mer. Första delen handlade om rysk mathistoria, andra delen bestod av recept. En del recept var kryssmarkerade - gissar att de var de rätter som den förra låntagare provlagat. Jag lagade inte en enda rätt men jag läste igenom de flesta och bestämde mig för att köpa boken - om den kommer på rean - och testa en del av de kryssmarkerade rätterna även jag - kanske Sjtji på-monastyrski (kålsoppa på klostervis), Befstroganov klassiteski (Biff Stroganoff, klassisk variant), Fiskrätt från Raspotins tid eller varför inte Lammgryta i kruka på Sjusjenskojevis. Rysk mat verkar skiljer sig rejält från den mat vi vanligtvis lagar och "köket" verkar mycket generöst med många rätter vid varje måltid. IInnan jag bestämmer mig för vilka rätter jag ska laga ska jag kanske diskutera saken med min frissa.

En enklare variant än att skaffa boken och laga maten själv vore att besöka en rysk restaurang och pröva något som är tillagat av expert efter gamla ryska traditioner.

Rinkeby

När lilla barnbarnet blev sjukt följde jag med honom och dottern till närakuten i Rinkeby - förorten med dåligt rykte efter oroligheterna med bilbränder och annan förstörelse. Jag hann inte se så mycket av själva området - bara husen krig närakuten. Där såg det prydligt och fint ut.

För att kunna bilda mig en bättre uppfattning om Rinkeby åkte jag dit igen. Det var enkelt - tunnelbana ändå fram till torget.Väl framme promenerade vi runt. Mitt första intryck bestod. Jag tyckte det såg fint ut i Rinkeby. Man byggde och renoverade för fullt - då blir det ju alltid lite stökigt runt i kring men i övrig var det snyggt. Husen var välskötta, inget klotter, inga trasiga rutor, inga gardiner som hängde ut genom fönstren och fladdrade, inget skräp kastat på marken. Jag kunde inte se att man vandaliserat någonstans. Visst var många hus höga men Rinkeby är ett område som har sina rötter i miljonprogrammet och då byggde man höghus. "Insprängt" bland höghusen fanns det också trevåninghus.

Det mest iögonenfallande i Rinkeby var det stora inslaget av invandrare. Vi såg en förskoleklass på promenad där inte ett enda ett av barnen såg ut att ha svenskt ursprung. När vi tog oss en kopp kaffe vid torget var det tydligt att detta var en träffpunkt - för män. Så såg det ut när vi var i Marseille också.

Jag kunde naturligtvis bara titta på ytan. Arbetslöshet och s.k. utanförskap, som sägs var grunden till många oroligheter, kunde jag inte bilda mig en uppfattning om.

Paddington****

I söndags skulle äldsta barnbarnet och jag ha gått på bio. Bestämt sedan länge men när söndagen kom hade grabben ändrat sig - hade varit på filmkväll dagen innan och ville skjuta upp biobesöket en vecka.

I stället åkte jag och mellankillarna (10 och 7) till Vällingby och besökte den fina biografen Fontänen där man visade Paddington. När mina barn var små läste vi ofta om den lilla ensamma björnen från mörkaste Peru - i en s.k. "pop-up bok" - så det blev kärt återseende, delvis i ny tappning.

Filmen handlar om en liten björn som blir ensam i samband en naturkatastrof - han ser inte någon annan utväg än att fly till Europa och London - där han hoppas och tror att han ska bli välkomnad och få ny familj. Men i London är det först ingen som vill ta emot honom. Han vet inte hur han ska bete sig och allt blir så fel. Känns det igen?

Trots det i grunden allvarliga budskapet är Paddington en mycket rolig och välgjord film som man kan leva sig in i. Det är fängslande att se vanliga människor umgås med en "levande" björn och inte blir det sämre av att pappan i familjen Brown, som tar sig an Paddington, är en gammal bekant från Downton Abbey. Den gamle lorden är minst lika bra i rollen som riskkalkylerande pappa.

Vad betyder ordet mack?

Vissa söndagar kan man åka en guidad busstur i Stockholm. Vi bestämde oss för att åka när turen gick genom Liljeholmen, Gröndal, Aspudden och Midsommarkransen. Det kommer att bli mycket folk - tänkte vi - och var där 45 minuter före avgång. Maken och jag var de två sista som fick stiga på bussen - en hel busslast stod kvar på gatan. Otur att de inte fick plats för det blev en intressant resa.

Vi åkte genom Liljeholmen och Gröndal, passerade Skithusviken, Charlottenlunds gård, terasshusen och stjärnhusen, fortsatte förbi Stora Fågelsången (torpställe som en gång tillhört Hägerstens gård men nu ingår i Stadsholmen) till Aspudden och Aspuddsparken - en av Stockholms äldsta idrottsparken.

När Göring vårdades för narkotikaproblem i Sverige vistades han först i Gröna Villan i Aspudden innan han flyttades till Långbro. 1916 tog fyra personer med efternamnen Mathiasson, Andersson, Collin och Key patent på tillverkning av bensinpumpar. De döpte sin nya firma till MACK - efter initialerna i deras efternamn (akronym) - och myntade därmed ett begrepp som fortfarande används dagligdags. Företaget låg i Aspudden. Nu är återigen bokstäverna MACK målade på fasaden.

På 1940-talet byggde LM Ericsson upp sin telefonfabrik i Midsommarkransen. Runt fabriken växte det upp ett modernt brukssamhälle - LM-staden - där man byggde hus efter "löpandebands- principen" men det var byggarna som löpte från ett hus till nästa. Själva husen stod av naturliga skäl still. Under en två-års period färdigställde man ett hus i veckan. Dessa  s.k. smalhusen är i dag K-märkta. De bestod enbart av lägenheter (bostadsrätter) på två rum och kök och hade piskbalkonger men inga vanliga balkonger. Kring Telefonplan byggde man också barnrikehus - "Myrdalshus". I barnrikehusen fick man bara bo om man hade minst tre barn. Hyran baserade sig på antalet barn - riktigt barnrika familjer bodde nästan gratis. På LM tog man också ett socialt ansvar och lät kvinnorna få ledigt två timmar i månaden för att gå till frissan.

På vår väg tillbaka till Hornstull passerade vi det som idag är Stockholms högsta bostadshus.

Förskräcklig

Innan vi åkte till Berlin läste jag en deckare där handlingen utspelades i Tysklands huvudstad. Ganska bra tyckte jag. När jag nu fick se att samme författare Thomas Engström hade gett ut bok nummer två, i den planerade serien om tre böcker med "hjälten" Ludwig Licht, beställde jag den på biblan. Det skulle jag inte ha gjort. Det var en, i mitt tycke, urdålig bok - trots fina omdömen.

"Söder om Helvetet" (*) handlar om Ludwig Lichts stordåd. En ung pojke blir mördad två veckor innan det ska vara kongressval i USA. Skulden läggs på en av kandidaterna från Pennsylvaina. Då kalla man in en gammal Stasiagent för att reda upp det hela. Bara det - USA anlitar en agent från gamla Östtyskland för att lösa sina problem. Nej, jag skulle ha lytt en av mina kamrater i bokklubben som säger: "Återstoden av mitt liv är för kort för att jag ska lägga ned tid på dåliga böcker. Börjar jag läsa en bok jag inte gillar lägger jag undan den och letar reda på en bra bok i stället."

Paris på 40-talet

I går tittade jag på filmen Violette. Violette handlade om författaren Violette Leduc, hennes liv och hennes relation med Simone de Beauvoir. Det var ingen rolig film. Violette hade ett tungt, tufft liv - född utom äktenskap 1907 - ingen utbildning, inget yrke, fattig, delvis homosexuell, svårt med kontakter till andra människor, påträngande och "konstig". Jag måste väl erkänna att jag slumrade till ett tag.

Men filmen var ändå intressant och den speglade både hennes relation med Simone de Beauvoir (vacker, framgångsrik med god ekonomi - en Gicomettistatys på spiselhyllan) och hur det kunde vara att leva i Frankrike på 40-, 50- och 60-talet. Fin filmning och tidstypiska miljöer - så långt jag kunde bedöma. Så småningom når Violette framgång som författare - mycket tack vare det stöd hon får av Simone. När hon flyttar till Provence verkar det också som hon får lite harmoni i sitt liv.

Om man ska söka lugn är nog Provence ett bra ställe att flytta till. Jag uppfattade som hon bosätter sig i Roussillion. Maken och jag promenerade från Bonnieux  till Roussillion, på vår lilla rundresa i Provence 2013, och därför kan jag personligen intyga att dessa trakter kring berget Ventoux är otroligt vackra.

På bästa sätt....

... blev vi bemötta när minsta lilla barnbarnet vart sjukt.

När en liten kille på fyra månader har haft feber i flera dagar, hostar och inte är tillfreds med livet blir både mamma och mormor lite oroliga. Dottern ringde till vårdupplysningen och fick rådet att åka till närakuten eftersom man inte tar emot sjuka barn på vårdcentralen. Vi fick tid direkt. Närakuten i Rinkeby drivs av landstinget och är en del av Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Undersökningen började med vägning och mätning, sen lyssnade, tittade och klämde doktorn på lilleman. Så vidare för kontroll av sänka och syresättning av blodet. Mycket noggrann undersökning som avslutades med "återbesök" hos doktorn för diagnos och instruktioner. Mindre än en timma efter det att vi kommit till sjukhuset kunde vi gå därifrån och känna oss trygga. Hela undersökningen var dessutom gratis.

Behandlar man alla patienter på samma sätt som lilla barbarnet blev omhändertaget i Rinkeby kan man känna sig trygg inför ålderdomen. Men jag undrar om en gammal kvinna på 85 bast, som kommer till sjukhuset för femte gången på ett par veckor, kan förvänta sig likvärdig behandling. Hur som helst är det bra att man prioriterar små, sjuka barn.

Så här fint såg det ut på Astrid Lindgrens barnklinik.