Ännu mer spänning

Det är uppenbart att jag läst för lite deckare under hösten. Mitt uppdämda behov gjorde att jag drogs till deckarhyllan när jag var inne i bokhandeln. Jag brukar säga att tidningsstället har en magnetisk inverkan på mig men det är uppenbart att (just nu) har även en viss hylla i bokhandeln samma effekt.

Det blev ytterligare en bok av Arnaldur Indridason; Mörka strömmar***. Mörka strömmar gavs ut ett år före Svart himmel, men handlingarna utspelar sig parallellt (det var riktigt bra att läsa dem i direkt följd). Den polis som brukar ha huvudrollen i Indridasons böcker, Erlendur Sveinsson, har rest till sina hemtrakter på östra Island. I stället är det hans kollegor som på ett föredömligt sätt löser brotten i båda dessa böcker. Den bihistoria som berättas i Mörka strömmar handlar om svårigheterna att leva tillsammans med tonårsbarn - vad man än gör som mamma så är det fel och gör man inget är det också fel. Själva historien handlar om våldtäkter och de följdbrott som dessa kan leda till. Jag är inte så förtjust i dessa våldtäktsskildringar, som jag tycker allt för ofta får vara tema i deckare. Den stora olösta frågan är: Vad har hänt med Erlendur Sveinsson? Kan hans försvinnande bli den gåta som kollegorna för lösa i nästa bok eller kommer han tillbaka till jobbet igen, efter att ha förlikat sig med sin bror död? Jag får vänta ett år innan jag får klarhet i denna interna deckargåta. Jag tyckte att Svart himmel var bättre än Mörka strömmar.

Nu, när jag ägnat flera dagar åt att i horisontalläge lösa den ena mordgåtan efter den andra är det dags att skärpa till sig. Ska jag ge mig på en kärleksroman eller är det dags för lite julförberedelser?