Monets trädgård

Jag måste erkänna att jag kommit in i en TV-tittarfas. När jag inte har något väldigt viktigt att göra (och det har jag sällan) har jag så lätt att hamna framför TV-n. Det är inte konstigt - det finns ju så otroligt många intressanta program. De som säger att de aldrig tittar på TV för att det inte finns något att titta på - dem begriper jag mig inte på.

I går kväll tittade jag på filmen Madame Monet och hennes man, målaren. Filmen handlade om Claude Monet, hans fru Alice och deras liv på Giverny - sett ur Alice synvinkel. Då kunde jag inte låta bli att tänka på när dottern och jag var där och hur mycket som har förändrats sedan dess.

 

När äldsta dottern var liten fick hon boken Maja i målarens trädgård. Boken handlade om Maja och hennes resa till Monets trädgård i Giverny. Några år senare gjorde dottern och jag samma resa. Vi åkte tåg till Paris. Sedan fortsatte vi med ett annat tåg från Gare Saint-Lazare till Giverny. Vi hade en fin tågresa genom ett vackert landskap. Väl framme i Giverny letade vi rätt på en cykeluthyrare - vi skulle ju resa i Majas fotspår och Maja hade cyklat. Vi skulle också cykla. När vi hade valt cyklar och skulle betala hyran visade det sig att vi inte hade tillräckligt med pengar för att betala depositionsavgiften! Alternativet, när vi nu inte kunde betala depositionen, var att lämna ett kreditkort som deposition. Men inte hade vi något kreditkort! Nej, några cyklar kunde vi inte hyra och med tanke på att den långa resan blev vi mycket besvikna.

 

När vi lugnat ned oss, insåg vi att vi hade ytterligare ett alternativ - vi kunde ta taxi (pengarna räckte till taxi). Alla bekymmer var ur världen och vi fick en jättefin dag i den vackraste av trädgårdar. Vi stannade i Giverny i många timmar. Sen promenerade vi tillbaka till stationen.

Tänk att vi kunde ge oss i väg så långt bort och ha så otroligt lite pengar i reskassa och att vi reste utan kreditkort! Det skulle vara otänkbart i dag.