Huset vid Flon****

Jag tycker inte om att läsa böcker där handlingen kretsar kring elände och förnedring. Action med mycket våld klarar jag bättre. Synd, för jag missar mycket. När jag trotsar mina fobier kan jag bli glatt överraskad. Kjell Johanssons Huset vid Flon, var en sådan överraskning.

Jag hade aldrig hört talas om Kjell Johansson (och han är ändå en välkänd författare) förrän vi valde hans bok Huset vid Flon - som cirkelbok. En jättebra bok (tyckte alla cikeldeltagarna), där handlingen utspelar sig i Midsommarkransen i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Midsommarkransen var då en fattig Stockholmsförort och längst ned på den sociala rangskalan i "Kransen" stod människorna som bodde i huset vi Flon.

En del miljöskildringar kände jag igen från min egen uppväxt men långt i från allt. Bokens huvudperson (Einar) Kjell Johanssons alter ego har en tuff uppväxt. Han lever i en hård miljö och är inte trygg vare sig i skolan eller hemma (!). Fadern Johan super och mamman Anna tar inte barnens parti. Till slut står inte morföräldrarna, som bor en trappa upp, ut utan ringer till barnavårdsnämnden - de hade hoppats Anna skulle välja sina barn. Men det gör hon inte.

Jag tyckte, som sagt, mycket om boken både vad gäller språket, gestaltningen och miljöskildringarna. En av de bättre böcker jag läst (det finns två delar till). Nu blir det till att göra en rundvandring i Midsommarkransen och se hur det ser ut i dag - i de kvarter Einar bodde för ett drygt halvsekel sedan. En stadsdel som nu har fått betydligt högre status.