Sammanträffande

Min Pariskurs tar mycket tid. Förutom att vi träffas två dagar i veckan "ingår" det att läsa böcker och titta på film. I eftermiddags, gjorde jag uppehåll i läsandet för att gå på bio. Jag tittade på "Innan frosten". Sen, när jag kom tillbaka hem, fortsatte jag med Zolas bok "Thèrese Raquin".

Efter en stund la jag boken åt sidan för att i stället titta på ännu en film (inspelad) - "Mördaren ljuger inte ensam". En gammal Maria Lang deckar i nyinspelning. Filmen börjar med att huvudperson (på en föreläsning) läser ur och i korta drag berättar handlingen i en bok - Emile Zolas Therese Raquin!

Hoppsan ! Där fick jag reda på hur boken slutar. Visst är det väl konstigt att samtidigt som jag läser en bok som gavs ut för mer än hundra år sedan (1867) återberättas handlingen i en nyinspelad film.

Hur var Zolas bok? Riktig bra - tyckte jag. Bra språk, fina detaljrika, miljöbeskrivningar - intressant men obehaglig.

Hur var Maria Langs film? En gång i tiden tyckte jag mycket om Maria Langs deckare. Det gör jag inte längre. Men jag tyckte ändå att det var roligt att se filmen eftersom den utspelade sig i 50-talsmiljö - min barndomsmiljö. Häpnadsväckande att folk rökte jämt och ständigt, på den tiden!

I filmen frågar huvudrollsinnehavaren sitt auditorium vad vi kan säga om mördarens karaktär och besvar själv frågan på följande sätt: "Mördaren är en vanlig människa, precis som vi, med normala egenskaper som under onormala omständiga drivs till sin handling". Bra beskrivning, som jag håller med om helt och fullt, men så var också Dagmar Lange (Maira Lang) litteraturvetare.