GW är alltid GW

När jag läst ut Pinocchios näsa bestämde jag mig för att inte läsa fler böcker av Leif GW Person - jag var nöjd. Jag tyckte böckerna blivit för ordrika och innehöll för många upprepningar. Men när hans senaste bok "Bombmannen och hans kvinna" gavs ut, var det jag som direkt loggade in på bibliotekets hemsida och ställde mig i kö - så mycket för det beslutet. Och säga vad man vill men nog kan GW skriva både underhållande och trevligt.

I "Bombmannen och hans kvinna" får kvinnorna ta plats - den otrevlige men rolige Bäckström verkar ha gått i pension. Boken är spännande och realistisk - sprängdåd sker numera allt för ofta och mullvadar förekommer nog också. Det var intressant att läsa om hur Säpo arbetar när de spanar på personer de fått tips om - ett tidsödande och personalkrävande jobb. Allt utom det oväntade slutet kändes realistiskt. Jag gillar GWs sätt att skriva och är speciellt förtjust i att han låter läsarna få reda på vad romanens personer tänker - de säger en sak men tänker något helt annat. Nu, när jag läst "Bombmannen och hans kvinna" har jag ändrat uppfattning och kommer säkert att ställa mig på kö om något år igen.

När jag hade läst ut boken och skulle ägna mig åt mitt andra stora nöje - titta på TV - visade SVT första delen i ett tvåtimmarsprogram om ingen mindre än denne Leif GW Persson. Programmet bygger till stor del på hans självbiografiska bok "Gustavs grabb", som jag tyckte var toppenbra. Undrar om det finns andra levande personer som fått så mycket utrymme i TV i eget program.