Damen i fönstret

Efter vår kombinerade  bridge- och jullunchen  blev jag förkyld - tog kanske ut mig för mycket!!

När man är förkyld och orkeslös är "en bok i örat" suveränt. Man orkar inte läsa men ligga i soffan och lyssna är helt ok.

Först gällde; "Få se om hundarna är snälla i kväll..." Bra, men alldeles för kort för att räcka en hel lång förkylning.

Jag fortsatte därför direkt med en riktig tjockis; "Damen i fönstret" av A J Finn. Spännande, men ändå inte toppen, inte min typ av favoritbok eftersom jag vill ha mer koncentrerad handling. Det blev för mycket, för segt men, som sagt, spännande.

Efter en traumatisk upplevelse klarar bokens kvinnliga huvudperson inte längre av att gå ut. Hon ägnar hela dagarna åt att spionera på sina grannar och titta på gamla svart/vita deckare - företrädesvis Hitchcockfilmer. Bokens titel blinkar till Hitchcocks "Ett fönster mot gården". Filmernas repliker blir en del av handlingen.

Genom sitt fönster får hon se hur grannfrun blir nedhuggen. Men ingen tror en alkoholiserad kvinna med torgskräck och hallucinationer. Hon kämpar men hon kämpar ensam.

Även om jag inte blev heltänd på boken satt jag ändå fast. Många timmar om dan fick jag ägna åt detta mord för jag vet ju att mord ska lösas snabbt annars "kallnar" spåren (= man tappar tråden).

I stället för att träna mer på inkliv, hopp och dubbel sangöppning inför julbridgen låg jag på soffan med proppar i öronen och träningsvärk i magen. Man behöver inte gå till gym för att få träningsvärk - räcker med flera dagars intensiv hosta.

Till slut kom maken hem med hostmedicin. Den, tillsammans med att gåtan närmar sig sin lösning, gör att jag börjar se ljust på framtiden igen men hur det ska gå på den stora julbridgen står nog skrivet i stjärnorna efter denna pers.