En debutants dagbok

Wera von Essens "En debutants dagbok" ansågs i en spalt som 2018 års bästa debutbok. Därför föreslog jag att den skulle bli januaris cirkelbok.

Men när jag fick veta att biblan kunde få ihop 10 ex av en ny bok borde jag ha sansat mig. Jag borde blivit tveksam till mitt eget förslag. Förstått att det inte bådade gott. Tyvärr tog jag inte känslan på allvar och har nu "tvingat" hela bokklubben att läsa detta dravel (upptäckte senare att författaren själv använder ordet dravel om sitt skrivande).

En ung kvinna vill bli författare - flyttar till Berlin för att kunna skriva.

Hon tycker det är för tungt att jobba som städerska - försöker i stället leva på bidrag från soc och CSN. Går inte heller så bra. Utan att ha mat för dagen driver hon omkring och väntar på inspiration. Medan hon väntar skriver hon dagbok (metabok), pratar i telefon ("Pratade i över fem timmar med Julia på Skype") och träffar folk.

Allt känns så bekant. Har jag inte nyligen läst om en ung kvinna som driver omkring i en storstad utan att kunna ta sig för något? Jo, det var ju så Alberte levde. Är det förra månadens cirkelbok "Alberte och friheten" som jag nu läser i 2000-tals tappning med Berlin i stället för Paris som fond?

"En debutants dagbok" är en rörig bok, svår att följa, många namn dansar förbi, men den har flyt. Den är lättläst, har ett varierat språk om än med mycket korta meningar. 

Om jag minns rätt uppskattades inte heller Alberteböckerna när de först gavs ut. Det är kanske så att tiden måste komma i kapp språk och upplägg när en debutant ger ut en annorlunda bok. Kanske blir också denna bok uppskattad om ett halvt sekel.

Först tänkte jag sluta läsa och helt enkelt säga att jag tyckte boken var dålig. Men jag tyckte ändå att jag måste ge den en chans och ju mer jag läste desto mer gillade jag den.

Tyckte det var spännande att följa denna unga kvinnas liv. Ett liv så helt skilt från mitt liv - även mitt 20-30-års liv. Det var kanske därför jag tyckte det var spännande. Men det är inte heller Weras liv som skildras. Debutanten har stort socialt umgänge, har förstahandskontrakt på lägenhet på Gärdet och får ett stort arv. Hon är inte alls så ensam och i grunden fattig som Alberte - men kanske mer psykiskt labil.

Debutanten anser sig inte duga. Hennes "ma" (överklassens sätt att benämna mamma) som hon helst av allt vill bli godkänd och uppskattad av, tycker inte hon uppfyller hennes förväntningar. Hur många gånger har man inte hört detta? Barn med komplex inför sin "gräsliga" mammor.

Det är en märklig bok. Intressant. Motsägelsefull - hur kan en människa, som inte har mat för dagen, ha råd att resa till Brasilien? Det är svårt att tro att det är en 30-årings liv som skildras - förefaller mer som en tonårings. Boken skulle vunnit på om den varit mer koncentrerad men är, trots allt, mycket bra.

Kan bli en klassiker - fast det var bara jag i bokcirkeln som gillade den.