Spring i benen

Vi har haft besök av tre små pojkar i flera veckor och jag är så förbluffad över deras energi.

Minsteman på två år var helt outtröttlig. Han ville hela tiden ut och iväg - ner till bilvägen såväl i regn som i sol. Även om det är en mycket liten väg så kan man inte släppa en tvååring dit. Staketet, som vi satt upp som skydd, blev snabbt nedrivet - inget fick hindra hans framfart.

Ganska snabbt lärde han sig att ordet "sandlåda" var nyckeln till frihet. Men sandlådan var bara ett svepskäl. Det var hela tiden ut och bort som gällde. Hans mamma måste fått en konditionsboost denna sommar så som hon fått springa.

Allt har flugut i luften - mat, leksaker, och stenar. Ja, allt som kommit i hans väg har slängts hit eller dit - en gång till och med på glasbordet (som vi flyttade till lillstugan när det blivit lagat). "Inte kasta!" har blivit ett mantra som jag upprepat gång, på gång, på gång.

Men det är inte bara en tvåårings energi som imponerar. Att ta del av hur lätt barn kan lära sig ett språk är än mer fängslande. Ur en liten, liten mun kommer det hela långa meningar. Nya ord fastnar direkt och råkar man skratta åt det han sagt blev det ännu roligare att upprepa just detta.

I en av böckerna vi läste var det någon som sa "Hällvätte". Direkt hade vi en liten gosse som gick omkring och svor så fort han inte fick som han ville.

Två år är en charmig ålder - men intensiv. Snart är han tre men då har vi glömt hur livat det var ett år tidigare.