Nu är det höst - dubbla tröjor under jackan, gula löv och mörkt redan på eftermiddagen. Men hösten är också en mysig årstid och nu när man blivit "Coronafri" kan man göra en massa trevligheter.
Man kan åka hem till goda vänner och spela bridge en hel eftermiddag.
Man kan äta långlunch med "gamla" Sundsvallsbor som man inte har sett på många år.
Man kan titta på film redan på eftermiddan och sen diskutera filmen samtidigt som man blir bjuden på soppa.
Jag valde att titta på "The boy who harnessed the wind" - filmklubbens oktoberfilm. En film om hur det är att leva på landsbygden i östra Afrika när torkan breder ut sig. Med torka följer dåliga skördar, sen lurar hungern bakom knuten och i dess följe kommer familjeproblem. Det är hårt att leva på den afrikanska landsbygden med korruption, fattigdom och orättvisor men det är också ett, till synes, fritt liv. Den här gången lyckas en tonårspojke ordna så att "allt" blir bra. Han bygger ett vindkraftverk som kan driva en pump. Med hjälp av pumpen kan odlingarna bevattnas och folk slipper svälta ihjäl. "The boy who harnessed the wind" handlade om en fin, sympatisk familj och byggde på en sann berättelse - något romatiserad. Jag gillar filmer där handlingen är förlagd utanför den västerländska sfären. Jag gillar också bra slut så "The boy who harnessed the wind" får bra betyg av mig.
När filmen var slut var också friheten slut - då hade man på nytt infört nya strikta regler för att minska Coronasmittan och vi sitter återigen i karantän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar