Soptunnor

Förra veckan promenerade vi runt i miljonprogramsområdet Skärholmen. Den här veckan åkte jag till Norra Djurgårdsstaden - ett nybyggt "miljonprogramsområde".

Maken skulle besöka en inrättning där det kostade 30 kronor per timma att parkera. I stället för att sitta kvar i bilen och vänta åkte jag till det nya bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden för att se mig omkring.

Det första jag tänkte på var att husen var byggda runt gårdar - inte långa "kaserner" som i Skärholmen. 

På samma sätt var det i Annedal där jag växte upp. Där var husen också byggda runt en gård och mitt på gården stod det soptunnor. Dit fick man traska med sitt skräp - inslaget i tidningspapper.

När jag tittade runt på de fina nybyggda gårdarna i Djugårdsstan fick jag till min förvåning se att man återigen har placerat suptunnorna mitt på gården. Natutligtvis var det tunnor i modern tappnimg men likafullt tunnor dit dagens hyresgäster får gå med sitt skräp - nedstoppat i plastpåsar.

När vi 1954 lämnade Annedal för Västra Frölunda behövde vi inte längre gå ut för att kasta vårt skräp. I varje uppgång fanns ett sopnedkast. Sådana lyx byggs inte längre så de gamla soptunnerna har återigen fått komma till heders.