Jag gillar Alex Schulmans böcker. Överlevarna är lika bra som de två tidigare böckerna jag läst av honom. Den är fint skriven, har ett målande, vackert språk samtidigt som den är intressant. Ja, spännande.
Överlevarna är fiktion men jag associerar hela tiden till Alex S egen familj - två alkoholiserade föräldrar, en med ett mörkt och tungt sinne, en lynnig och oberäknelig, samt tre nästan jämnåriga pojkar som bråkar inbördes. Det är klart att det uppstår såväl konflikter som rivalitet när tre grabbar tävlar om att bli sedda av sina egocentriska föräldrar.
Boken handlar om den resa de tre sönerna gör till sommartorpet för att strö mammans aska i en sjö. Det är en resa från ena sidan av Sverige till den andra men också en tidsresa från barndom till vuxen ålder. Mycket bra upplägg med olika tidsperspektiv.
Berättaren råkar i barndomen ut för en mycket svår olycka som kommer att prägla hans fortsatta liv. Olyckan får också andra konsekvenser med det förstår man inte innan man kommer till det mycket överraskande och överrumplande slutet. Blev helt tagen av detta slut som jag inte hade anat mig till (var faktiskt tvungen att läsa om sista kapitlet) - om nu boken slutar som jag tror att den gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar